Samarbete med fluga

Lydia Davis är en ny bekantskap för mig.
Men när vänskapen presenteras av Sekwa så måste jag så klart omfamna den och utforska den närmare.

Samarbete med fluga är Lydia Davis fjärde novellsamling och den första som översatts till svenska. (och den första Sekwaboken, så vitt jag vet,  som inte har franska som originalsprpåk)
Jag är inte jätteförtjust i noveller i största allmänhet, trots att flera av mina favoritförfattare är förtjusta i novellformen. Stig Dagerman och Claire Castillon, för att nämna två.
Ofta tycker jag att de är för korta, att historien knuffas ihop, att allt det där jag vill veta fastnar eller försvinner. Novellsamlingar är ännu svårare eftersom de oftast är väldigt spretiga och utan sammanhang.

Lydia Davis novellsamling är väldigt varierad. Novellerna varierar i längd från två rader till närmare 60. Jag är tveksam till den röda tråden. Finns den? Kanske gör den det i sin syn på oss och på det aparta i våra omgivning. Det aparta som vi nästan ser som normalt. Om vi inte tittar tillräckligt noga.

Samarbete med fluga är en bok som tar sin tid. Och det får den gärna göra. Det får ta sin tid och inte alltid vara perfekt.

 

Bubblor

Förra lördagen innan jag började läsa Claire Castillons Bubblor var jag och handlade. Jag var sjukt sugen på en semla, men när jag stod där i affären så slog tanken mig; ”Menherregud” Jag kan ju inte äta semla när jag läser Bubblor!”.
Så vad hände?
Jo, jag köpte jordgubbar istället.
När jag kommer hem så undrar jag vad sjutton jag hade gjort. Why, but why, köpte jag jordgubbar?!

Varför berättar jag det här? Jo, för att det säger en del om Claire Castillon och de konnotationer hon ger.
När jag tänker på Castillon och hennes böcker så är det stramt och skirt och vackert och njutningsfullt.
Men så är det ju inte…
Castillonläsningarna är kletiga, vulgära, lamslående roliga, ganska chockerande och tämligen knäppa. Lägg där till att hon är vacker som en dag och vass som ett rakblad.

Med andra ord; mer semla än jordgubbe. (Även om jag inte riktigt vet hur jag får in rakbladet, men ni fattar kanske vad jag menar.)

Bubblor är inget undantag. Ett drygt 30tal korta noveller, alla döpta till personnamn.
Jag sug in i Castillons värld, språk och låter varje känsla vara sig själv. Jag låter mig överrösas av allt hon ger mig. I mina Castillonläsningar är jag ett oläst blad. Jag inbillar mig inte att jag vet vad som kommer hända, jag låter det bara hända. Jag vet att vad jag än skulle få för mig att tro är det fel.  Så därför låter jag bli. Därför tillåter jag mig att hänföras, chockeras, älska, hata i ögonblicket det inträffar.

Det är med andra ord inte helt enkelt att läsa Castillon. Det kräver sin stund, det korta omfånget till trots. Och tiden det tar efter läsningen att tänka på vad man just har läst är ännu längre. Men det är välspenderade timmar.

Årets hittills bästa läsning! Utan tvekan.

Jamen visst är jag bokkonsument

Jag kan ju bara inte låta bli…
Jag hämtade den från min nya favoritblogg.

Senast lästa: Ja, vad sjutton var det… Amanda Hellbergs Tistelblomman.
Senast köpta bok: Jag köpte precis en stor hög Åsa Grennvall. Och skickade in en reabeställning på världens bästa bokhandel.
Senast lånade bok: Jag har inte lånat en bok på bibliotek sedan cirka 2006… så jag vet faktiskt inte.
Senast fådda bok: Idag kom det en bok med bud från nilleditions.
Favoritbokhandel: Adlibris. Rönnells antikvariat.
Favoritbibliotek: Hultsfreds bibliotek.
Antal lånekort: 7; Hultsfred, Solna, Stockholms stad, Stockholms Universitet, Falu Stad, Högskolan i Falun och Lidingö.
Använder som bokmärke: Hundöron och några snygga magnetiska som jag försöker använda.
Favoritfärg på bok: Va???? Det är väl innehållet som räknas…
Favoritmat/snack vid läsning: Inget per default. Men ibland äter jag när jag läser, om boken är tillräckligt bra.
Favoritdryck vid läsning: Kaffe eller vatten.
Favoritställe att läsa på: I soffan.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu:Sidan 30 i Jo Nesbø Gengångare.
Den här boken köper jag till en förälder: Min mamma älskar deckare så det är självklart att det blir sådana till henne. Idag ar jag gjort en bokreabeställning till henne som bland annat innehåller Leif GW Perssons Gustavs grabb.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Ja, vad sjutton köper jag till E… något av Stig Larsson, Houellebecq, Magnus Dahlström eller vad som helst i poesiväg.
Den här boken köper jag till en partner: Något snyggt. Kanske den här.
Favoritgenre: Romaner med svärta.
Favoritformat: Danskt band eller pocket.
Författarfavorit: Stig Dagerman, Ted Hughes, Marguerite Duras, Claire Castillon, Ann Heberlein och många fler.
Den tjockaste bok jag läst: Eeeh… Dostojevskijläsningarna borde komma högt där.
Den tunnaste bok jag läst: Andrew Kaufmans All my friends are superheroes. Som ju kommer på svenska snart från bästa Printz Publishing.
Favoritljud när du läser: Tystnad. Regn. Avlägset prat funkar också fint.
Favorittidning: Pop, blm och bibel kanske inte är aktuella längre… Annars Damernas Värld, Antikvärlden. Jag önskar verkligen att jag kunde räkna Retro dit men den håller inte måttet än så länge.
Prenumererar på: Damernas Världen, Vi läser och  Antikvärlden.
Favoritbokblogg: Abibliofobi, alla andra bokbloggar är jag ganska less på just nu.
Mitt bästa bokminne: Godnatt Mister Tom borde komma högt på en sån lista, den lästes så ofta och var så fantastisk när jag var i yngre tonåren. Annars… En dag som jag bara grät och grät och grät när jag läste.
Senaste bokfyndet: Kanske att jag till slut hittade Marie Küchens Leoniderna. Tack vare fantastiska Rönnells.
Senaste impulsköpta bok: Fladdersmusmannen.
En bra bok att ge bort: Oj , vad svårt… jag tycker att det beror på personen som ska få boken.
Bokgenre som jag undviker: Sci Fi, fantasy, boats, chic lit.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ger till en vän.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Via bloggen.
Så här sorterar jag min bokhylla: Intrikat. favoriter. Svenska. Utländska. Pocket. Poesi. Serier. Fakta.
Nästa bok jag ska läsa: Det blir nog en massa Åsa Grennvall i helgen.

Sommarens läsning; juvelsamlingen

Det blev mycket skräp och halvdålig läsning den här sommaren. Men det finns ju även enorma upplevelser.
Ewa Rudlings Svenska författare kanske inte är en bok man läser från pärm till pärm. Fotografier av författare ackompanjerade av texter skrivna av författarna själva om sin bakgrund. Agneta Klingspors text var en positiv överraskning, i likhet med Alexander Ahndorils. Bilderna på Klingspor, Majgull Axelsson och Elsie Johansson, dom tror jag tillsammans representerar allt jag vill vara som gammal (äldre). Vitala, erfarna, insiktsfulla och förbannat jävla vackra på ett färgstarkt och personligt sätt.
Claire Castillons Insekt, mitt ena dåliga samvete, läste jag en eftermiddag i solen på Millesgården. Det var något väldigt märkligt att läsa den i hettan, vid sidan av groteska statyer och tämligen obehagliga målningar av Franco Leidi. Som att frysa mitt i hettan. I likhet med Man kan inte hindra ett litet hjära från att älska är den kort, texterna är hårt hållna. Castillon är inte de många ordens författare och det gillar jag verkligen. Castillons texter kryper under huden. Man äcklas, rynkar på näsan, oroas, ler lite smått och lägger den ifrån sig med en stor känsla av tacksamhet. Det är en trygg, men samtidigt oberäknelig författare att ägna sig åt. Man är trygg i vetskapen att det man läser är bra och begåvat och det är fullkomligt oberäkneligt i sitt tematiska register.
Det ska bli så intressant att höra henne prata om sitt skrivande i höst på Kulturhuset.
Andra Sekwaläsningen den här sommaren får ett alldeles eget blogginlägg.
Dåliga samvetet nummer 2 var Joyce Carol Oates Blonde. Joyce Carol Oates är mästerlig i denna mästerliga, storslagna bok där Marilyn Monroe, eller snarare Norma Jean Baker, är huvudperson.
Det är så iögonfallande intelligent och tjusigt hanterat. Att göra världens mest berömda blondin, den sexigaste av dem alla, till huvudperson i en fri fantasi. En historia som inte utger sig för att vara sanningen, men som ändå speglar en sanning så mycket starkare, ärligare och mer svårhanterad än bilden av den ständigt leende sexikonen.
Att leva med flickan är stundom lätt, stundom svårt. Som läsare känner man med alla händelseförlopp. Den galna mamman, den frånvarande pappan, Fleece, Cass, Arthur Miller, Clark Gable och alla andra bildar fond till ett ödesdigert liv. Ett liv som på de sista sidorna är outhärdligt. Det är så hemskt hur hon framstår som så gammal, slut.
Marilyn Monroe. Ständigt i händerna på omständigheterna. Så fångad i myten om sig själv att hon knappt vet vad hon ska göra. I hennes egna ögon är Norma Jean, men i omvärldens ögon än hon, för alltid, förknippad med sexighet.
Hur kan man annat än att älska Blonde? Det här är ett styrkebevis utan dess like från den kanske främsta av levande författare.
Men det vet ni antagligen. Ni som läste den här boken för en sisådär 8 år sedan…