Etikettarkiv: Printz Publishing

Fågelburen

Mysig läsning med stort allvar. så skulle jag vilja beskriva böckerna som ges ut på Printz Publishing. Att kalla det feelgood är att solka ner ett fint förlag.
Feelgood har ingen bra klang – i alla fall inte i mina öron.
Det är smetigt och det är inställsamt, långt från det Printz står för.

Lisa Jewells Fågelburen tycker jag är ett utmärkt exempel på vad för förlaget står för; det är trevligt, men det är också jävligt smärtsamt. Det är snyggt, men också tämligen solkigt. Förpackningen är som en pralin men innan för pärmarna är det mer syra och salt.

Meg återvänder till sitt barndomshem när hennes mamma har dött. Ett hem hon inte har sett på många år. Ett hem som nu är till bredden fyllt. Mamman har alltid varit en samlare och sparare, med tiden har det gått över alla gränser.
En efter en återvänder familjen till huset. Barnen som blivit vuxna, som valt att fly undan barndomshemmet, mamman och på sista änden varandra. Pappan som lever sitt liv med mamman till sin egen sons dotter.

Fågelburen berättar allt för oss om hur mycket enklare det är att fly från det som är jobbigt. Och hur oerhört svårt det är att möta sina demoner, sina minnen.

I brist på bättre ord är Fågelburen en fantastisk läsning! Den sätter fingret på det som är viktigt, får mig att tänka och för mig på sista änden till en lite bättre människa. Jag tror det iaf. Jag hoppas verkligen det.

low_FAGELBUREN_lisa_jewell-11-197x300

Annonser

Sophies historia

Jag läste Jojo Moyes Sophies historia under julen.
Tackålov utan att gråta. Jag har ju en ganska jobbig tendens att gråta när jag läser böcker från Printz Publishing.
När jag träffade Jojo Moyes förra vintern  bad hon mig till och med om ursäkt för att hon förstörde min helg, när jag hellre satt inne och läste å grät istället för att göra något annat.
Jag sa att jag hatade henne och hon bad om ursäkt.

Trots att Sophies historia inte får mig att gråta så tror jag att det är en bättre bok än Livet efter dig. Bättre för att den inte är så uppe i sina känslor utan har en ganska avancerad historia att berätta. En historia som utspelar sig både nu och under första världskriget. En historia om kärlek och överlevnad.
Ja, egentligen som Livet efter dig men ändå inte.
Den briserar inga känslosvall men den får mig att tänka och känna.

sophies-historia

En nypa salt

Ibland dyker de upp. De där små pärlorna som bara smyger sig på en och slukar en med hull och hår. En nypa salt av Maria Goodin är exakt en sådan bok.
Den är stökig och bökig i all sin tillsynes gullighet. Men, som vi alla vet, är det en Printz Publishingbok så nöjer den sig definitivt inte med att var gullig.

Meg växer upp med en mamma som tycker det är viktigare att berätta historier om världen och sin omgivning än att lära sin dotter om verkligheten. Som vuxen hatar Meg allt som är det mamman ser som verklighet. Meg vill ha det gråa, trista, vanliga. Inga sagor eller drömmar. Bara rejäl verklighet. Så blir mamman sjuk och Meg flyttar hem till sin mamma och konfrontera allt det hon hatar.

En nypa salt är en rörande historia om sanning, verklighet och det vi väljer att se. Mycket kärlek och stor värme. En mysig bok att krypa upp i och bara vara. Helt enkelt väldigt härlig!

en_nypa_salt-703x1024

Livet efter dig (med spoilervarning)

IMG_20121122_143047
Finaste hälsningen!

Häromveckan hade jag den stora äran att vara en de lyckligt lottade som fick äta lunch med Jojo Moyes när hon var i Stockholm. Jag, som inte gärna pratar med främlingar, pratade ganska mycket med henne. Vi utbytte boktips och pratade om skönlitteraturens möjligheter när det gäller att hantera svåra ämnen.
Samtalet började med att jag talade om för henne att jag hatade henne. Och en kvinna som kan ta det med jämnmod är en kvinna att respektera.

Nu menar jag ju inte att jag hatar henne. Mer att jag tillbringade lördagen innan lunchen med att ligga i soffan och gråta mig igenom Livet efter dig. Och böcker som får en att gråta är ju böcker värda att älska. Annars skulle inte jag gråta.

Lou får jobb som sällskapsdam/personlig assistent till Will som är förlamad efter en olycka.
Innan olyckan var Will en framgångsrik ung man och, självklart, är han bitter över vändningen hans perfekta liv tog.
Han har bestämt sig för att avsluta sitt liv på en klinik i Schweiz, men har gett sina föräldrar ett halvår.
Det är då Lou anställs.
När hon förstår vad han har för planer bestämmer hon sig för att göra allt hon kan för att han ska ändra sig.
Kärlek uppstår.
Men…

Ja, här kommer spoilervarningen, anledningen till att jag älskar Livet efter dig är för att den slutar som den gör. Den hade inte kunnat sluta på något annat sätt. Alternativet hade resulterat i en tramsig smetig historia. Långt ifrån vad jag vill ha.

Livet efter dig är helt underbar! Men ladda upp med näsdukar! Utan dom blir tröjan dyngsur av tårar.

Bokmässan i böcker

Eh, jag som inte behöver en bok till kom hem med inte mindre än 13 böcker.
När jag kollat runt bland bloggare så förstår jag att det är väldigt lite. Men det är åtminstone 10 för många för mig.
En del har jag fått; från snälla förlagsmänniskor och för arbetsinsatsen under bokmässan.
Nederst i högen ligger Systrarna Eisenmanns Mingel. En massiv insäljningskampanj av K gjorde att jag valde den som del i min bonus. Den är ju mäkta tjusig, men kokböcker är inte riktigt min grej. Trots att jag äger mängder av dom…
Jerker Virdborgs Staden och lågorna. Jag fortsätter att kämpa med Virdborg, trots att jag kan störa mig på honom och trots att jag stör mig ännu mer på det han skriver. Vet inte varför. Jag antar att jag långt där inne anar ett stort författarskap. Staden och lågorna verkar förövrigt väldigt intressant.
John O’Farrells Mannen som glömde sin fru. Under mässan kom inte mindre än två äldre män fram till mig och frågade om just den här boken. Jag är mycket stolt att kunna skicka dem båda vidare till Printz Publishings monter. Tack för boken Pia!
Och här kommer då boken som gjorde hela mässan värd allt. Och då menar jag verkligen allt; trötta fötter, lite sömn, hemlängtan. En sprillans jättejätteny Monika Fagerholm Lola uppochner. Jag dör lite grann varje gång jag tittar på den.
Julian Barnes Känslan av ett slut. Jag köpte den redan första dagen av rädsla för att den skulle ta slut… inte helt nödvändigt skulle det visa sig, men men… Bookerprisvinnaren 2011.
Felicia Stenroths Bilder som inte angår mig. Ytterligare en spännande debutant från X Publishing. Tack för boken Ka. Och tack alla i X Publishingmontern som stod ut med mina många besök.  🙂
3xGilla Böcker. Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar och Konsten att tala med en änkling samt Calle Brunells Brev från en bruten horisont. Troppers böcker köpte jag av en väldigt tydlig anledning; Vad är grejen?! Dom säljer som smör så jag måste ju helt enkelt läsa. Brunells bok köpte jag enbart för omslaget. Samt att det var 3 böcker för 100kr.
Amor Towles Artighetsreglerna. Så sjukt jäkla snyggt omslag!
Susanna Lundins Hindenburg. Köpte jag också i rädsla för att den skulle ta slut. Superfin, superliten, superintressant.
Och här kommer årets debutant. Sanna mina ord! Sara Tuss Efriks Mumieland kommer att vinna alla debutantspriser som finns. Det lilla jag har läst talar sitt tydliga språk. Så jävla grym!
Överst ligger den pyttelilla novellen Det måste ha varit ensamt där av Merethe Lindström. Niklas, tack för boken och inspirerande samtal. Det var roligt att äntligen få ett ansikte.

Postbokmässan

Jag har legat sänkt i en tokförkylning större delen av den här veckan.
Den så kallade postbokmässeförkylningen slog till i vanlig ordning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets bokmässa var i vanlig ordning ett sammelsurium av heaven and hell.
Underbart att träffa gamla vänner, nya vänner och allmänt roliga människor,  prata litteratur och bokens framtid.
Mindre underbart är det att vara hemifrån i +5 dagar, inte sova i sin egen säng och det galet hårda mässgolvet.
Mitt hat mot Göteborg blir mindre för varje år, men helt borta är det inte.

Jag hade som målsättning i år att festa loss en del. Det gick väl halvbra. Men jag förstår fortfarande inte riktigt meningen med Park. Högt ordinärt och ganska menlöst.

Den absolut finaste accessoaren fanns i Burdes monter. En porslinspudel! Damen i montern berättade att hon hade köpt den i en inredningsaffär i Växjö för 2500.
Hade den kostat 1000 hade jag inte tvekat en sekund.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Torsdagskvällen är i vanlig ordning mingelkvällen. Grymma mingel bjöds det på. Bäst drag var det hos Printz Publishing och hos Volante. Hos Printz var det glatt och trevligt, superfin stämning. Volante bjöd på egenetiketterad öl och pizza. Blandningen Bresaola och rostad lök på en pizza kan bara höra hemma i Göteborg.
Printz och Volantes montrar låg snett emot varandra. Mitt tips till nästa år; slå era påsar ihop och kör ett megasupermingel!

Varje år undrar jag vad alla dessa montrar som inte sysslar med böcker eller litteratur har där att göra. Tidningar, visst, inga problem. Men den där mannen som står i ytterraden och säljer minigitarrer? Eller alla damer med vykort, brickor, blommiga kartonger? Gudrun Sjödén? Choklad och matförsäljare?
Det verkar som att de bara blir fler och fler.

Den krympande hustrun

Äntligen finns både Den krympande hustrun och Alla mina vänner är superhjältar på svenska. Tack vare bästa Pia Printz.

Den krympande hustrun inleds med att bankrån. Eller snarare, en rånare går in på en bank och kräver att han att få den sak bankbesökarna har på sig/med sig som har störst affektionsvärde för var och en av dem.
Redan inledningen får hjärnan att börja arbeta; vad bär jag med mig varje dag som betyder mest för mig? Vad skulle det innebära för mig?
I Den krympande hustrun börjar märkliga saker hända med offren.  En efter en förminskas, förvanskas, försvinner de.

Andrew Kaufman är kanske en av de konstigaste författarna jag stött på.
Konstigaste som för den skulle inte ägnar sig åt att krångla till det.
Kaufman håller sina konstigheter märkvärdigt mänskliga och enkla.
Svårt att förklara, men jag är ju ganska förtjust i dom där författarna som vrider verkligheten en litenliten bit åt sidan.

Kanske på grund av just detta är han en av de roligaste och sorgligaste författarna jag kan tänka mig.
Det känns nästan lite fånigt att säga att Kaufman inte har några brister men så är det.

Att låta Stina Wirsén göra illustrationerna till den svenska utgåvan kan bara ses som ett rent genidrag
Mad Meninspirerade, läskiga och  supersnygga.

Bilden är lånad från Printz Publishing.

Jamen visst är jag bokkonsument

Jag kan ju bara inte låta bli…
Jag hämtade den från min nya favoritblogg.

Senast lästa: Ja, vad sjutton var det… Amanda Hellbergs Tistelblomman.
Senast köpta bok: Jag köpte precis en stor hög Åsa Grennvall. Och skickade in en reabeställning på världens bästa bokhandel.
Senast lånade bok: Jag har inte lånat en bok på bibliotek sedan cirka 2006… så jag vet faktiskt inte.
Senast fådda bok: Idag kom det en bok med bud från nilleditions.
Favoritbokhandel:
Adlibris. Rönnells antikvariat.
Favoritbibliotek: Hultsfreds bibliotek.
Antal lånekort: 7; Hultsfred, Solna, Stockholms stad, Stockholms Universitet, Falu Stad, Högskolan i Falun och Lidingö.
Använder som bokmärke: Hundöron och några snygga magnetiska som jag försöker använda.
Favoritfärg på bok: Va???? Det är väl innehållet som räknas…
Favoritmat/snack vid läsning: Inget per default. Men ibland äter jag när jag läser, om boken är tillräckligt bra.
Favoritdryck vid läsning: Kaffe eller vatten.
Favoritställe att läsa på: I soffan.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu:Sidan 30 i Jo Nesbø Gengångare.
Den här boken köper jag till en förälder: Min mamma älskar deckare så det är självklart att det blir sådana till henne. Idag ar jag gjort en bokreabeställning till henne som bland annat innehåller Leif GW Perssons Gustavs grabb.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Ja, vad sjutton köper jag till E… något av Stig Larsson, Houellebecq, Magnus Dahlström eller vad som helst i poesiväg.
Den här boken köper jag till en partner: Något snyggt. Kanske den här.
Favoritgenre: Romaner med svärta.
Favoritformat: Danskt band eller pocket.
Författarfavorit: Stig Dagerman, Ted Hughes, Marguerite Duras, Claire Castillon, Ann Heberlein och många fler.
Den tjockaste bok jag läst: Eeeh… Dostojevskijläsningarna borde komma högt där.
Den tunnaste bok jag läst: Andrew Kaufmans All my friends are superheroes. Som ju kommer på svenska snart från bästa Printz Publishing.
Favoritljud när du läser: Tystnad. Regn. Avlägset prat funkar också fint.
Favorittidning: Pop, blm och bibel kanske inte är aktuella längre… Annars Damernas Värld, Antikvärlden. Jag önskar verkligen att jag kunde räkna Retro dit men den håller inte måttet än så länge.
Prenumererar på: Damernas Världen, Vi läser och  Antikvärlden.
Favoritbokblogg: Abibliofobi, alla andra bokbloggar är jag ganska less på just nu.
Mitt bästa bokminne: Godnatt Mister Tom borde komma högt på en sån lista, den lästes så ofta och var så fantastisk när jag var i yngre tonåren. Annars… En dag som jag bara grät och grät och grät när jag läste.
Senaste bokfyndet: Kanske att jag till slut hittade Marie Küchens Leoniderna. Tack vare fantastiska Rönnells.
Senaste impulsköpta bok: Fladdersmusmannen.
En bra bok att ge bort: Oj , vad svårt… jag tycker att det beror på personen som ska få boken.
Bokgenre som jag undviker: Sci Fi, fantasy, boats, chic lit.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ger till en vän.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Via bloggen.
Så här sorterar jag min bokhylla: Intrikat. favoriter. Svenska. Utländska. Pocket. Poesi. Serier. Fakta.
Nästa bok jag ska läsa: Det blir nog en massa Åsa Grennvall i helgen.