Om jag hade bil…

Oftast har jag ingen tanke på att äga bil. Men när det är sommar och jag är på landet så vill jag verkligen ha en.
För det första är det ju vansinnigt roligt att köra bil.
För det andra, och kanske viktigare, är att man skulle kunna göra såna sjukt bra fynd.
I tisdags var mamma och jag på auktion i Lönneberga.
Självklart en massa ointressanta prylar.
Men också en hel del fantastiska grejer. En orientalisk matta, gigantisk stor med en underbar turkos färg i botten; 900 kr. 8 coupeglas i blandade färger från Ekenäs glasbruk 400. 2st ljusstakar i form av stjärnor av Vicke Lindstrand i originalkartongerna + en hel låda med än massa grejer 450 kr.

Vissa dagar vill jag verkligen ha bil.
Men ungefär samma dagar är jag glad att jag ingen har.
Det skulle väldigt trångt hemma…

I slutet av regnbågen

Jag är fortfarande på semester. Härliga, lata dagar i det bästa av Småland.
Igår tog mamma och jag bilen till Glasriket. Det bästa var, precis som förra året, Boda.
Förra årets Erik Höglundutställning är svårslagen. Men The Glas Factory var imponerande.
Emmaboda kommun har gjort en insats utan dess like i och med sitt köp av de gamla glasen och minnena.
Intressant att se ”framtidens” glasformgivare.
Även om herr Höglund så klart var bäst.

Loppisliv & lemonad

I kölvattnet av loppis- och antikbloggarna så är det ju inte så konstigt att det kommer allt fler böcker med/om loppisfynd.
En del funkar inte alls. Andra är riktigt trevliga.

Till den senare skaran hör Tina Sävinger och Carolin Freiholtz Loppisliv och lemonad.
Trevlig för att den är så enkel. Trevlig för att den är fullproppad med fina och färgglada bilder. Lätta små recept på små gulliga kakor, parmesankräm och annat som passar för lata sommardagar när man verkligen inte vill göra något avancerat.

Jag kan villigt erkänna att jag inte läst så mycket av texterna, och jag kommer inte göra något av pysslet som förekommer i den. Men en bok som gör mig glad med sina bilder är en bra bok.

Rolling in the deep

Sommarplågor är inte min grej. Jag sitter stenhårt fast i Jonathan Groff och Lea Micheles version av Adeles Rolling in the deep. Grym version. Grym låt.

Jag läser i sakta mak Julie Jézéquels Vända blad från underbara Sekwa. Den går så långsamt och inte för att den är dålig, snarare tvärtom. Tempot, historien kräver tid. Väldigt skönt, men också väldigt ovant. Den senaste tiden har jag ägnat mig åt pulserande tempo och skrattorgie i form av Trevisans De femtontusen stegen från likaledes fantastiska Astor, rafflande spänningsstreckläsning i form av Nesbø och Adler-Olsen.
Fasanjägarna låg jag i soffan i fredagskväll och läste från första till sista sidan. Det gick bara inte att sluta! Den var så sjukt obehaglig.

För övrigt har jag börjat planera semesterdagarna hos mamma. Inser att jag kommer behöva en långtradare därifrån.
Vi har ungefär 3 auktioner, 8 loppisställen och en specialarloppisgrej inbokad.
Puh, det är tur att jag har 3 veckors semester till efter det.

Julles Fynd!

I Hultsfred finns den antikaffär jag tycker allra mest om av dom alla. Old touch får förlåta, men Julles Fynd är bäst.

Julles Fynd fanns redan när jag var liten och drevs då av Julle som var en fryntlig och knepig liten farbror kallad Julle. Platsen var en litenliten lokal precis vid Hultsfreds järnvägsstation. Redan då kunde man göra de allra bästa fynden där.
När Julle dog (eller blev för gammal, jag minns inte) tog Julles dotter Karina över affären och gjorde den till en spiffy liten butik fylld med fina saker till mycket bra priser.
Men de senaste åren har affären legat lite på is. Tyvärr. Och både jag och min mamma har undrat när hon ska öppna igen.
Och nu har det då äntligen hänt! I ny lokal dessutom. På Storgatan, i centrum. Ååh! vad glad jag blir.

Så om ni har vägarna förbi Hultsfred så gör ett besök. Ni kommer inte att ångra er.

Loppisfynd

Jag läser Karin Lindroos Loppisfynd, eller läser och läser, bläddrar och blir mer och mer irriterad ju längre jag kommer i den.
Missförstå mig rätt nu; det här är en alldeles underbar liten bok fullproppad med härliga bilder. Men texterna… herregud vilken katastrof.
Det är som en snusförnutig liten tant har skrivit dem eller en lillgammal unge.
Jag föreställer mig att den som köper den här boken faktiskt är loppisshoppare, som brinner för det och som vet vad de vill ha och vad de är ute efter.
Jag är det iaf och jag vill inte att någon talar om för mig vad jag ska titta efter eller hur jag ska bete mig på en loppis.
Ge mig hellre ett överdåd av vackra bilder. Då blir jag gladast.
Så mitt tips är; köp Loppisfynd och låt dig förföras av bilderna, men strunta i texterna.

Svenska serviser 1950-1975

Ända sedan jag var liten så har jag älskat porslin; och då menar jag servisdelar inte figuriner. Jag tycker att jag har ganska bra koll. Iaf på det som intresserar mig.
Nu har Michél Carlsson och Urban Orzolek (ICA Bokförlag)  samlat svenska serviser under perioden 1950-1975 i en bok.
Och jag måste säga att dom har gjort det med den äran. Systematisk genomgång av modeller, dekorer och annan viktig information. Det uppger där det råder olika meningar om vem som står bakom dekoren och ger en hint om vem de tror.
Dessutom har de lyckats få med roliga anekdoter och kuriosa som jag verkligen går igång på.
Det enda jag stör mig på är priskuranten längst bak. Den känns väldigt daterad. Men det är ju inte så svårt att hoppa över dom sidorna.
Helt enkelt; det här är en bok för mig.

Tack Libby!

När jag kom hem från jobbet häromdagen låg presenten från Libby och väntade på mig.

Det här var verkligen en glad överraskning. Jag trodde att jag tillhörde en döende art som gillar glasunderlägg.   🙂

Påsklov

Det känns nästan som att jag har påsklov.
Igår kom jag tillbaka efter nästan en vecka på turné i de sydligare delarna av vårt land. Och idag är jag också ledig. Det är ju för bra.
Vad som är ännu bättre var att jag vaknade upp idag och hittade en kommentar från Libby som har bloggen femtiotalsjakten där hon meddelade att jag har vunnit hennes läsarundersökning. Hå hå! säger jag om det. En present kommer till mig och jag väntar med spänning. 🙂

Under påsken har jag läst och läst och läst. Trots att jag har gjort mycket annat har jag läst ut tre böcker; Curtis Sittenfelds Presidentens hustru som jag väl tyckte var så där. Jag tyckte Mannen i mitt liv och I en klass för sig var småtrevliga bagateller. Det känns väl som att Sittenfeld nu tar ytterligare ett kliv. Mot något större och allvarligare. Positiv utveckling, men det tar aldrig. Det finns ett stelt och kallt hinder som gör den svår att ha åsikter om den.
Den är helt enkelt för sval för min smak.
De två andra tillhör kategorin Påskekrim. I Norge är det ett vedertaget begrepp; under påsken läser man deckare. Jag är ju verkligen inget deckarfan. Skumtimmen ligger etta på listan. Därefter kommer Ariana Franklins böcker följd av Mons Kallentofts Midvinterblod, sen är det tomt. Men jag är fingrat lite på Jo Nesbos böcker om Harry Hole och eftersom min mamma är en deckarläsare av rang står det inte mindre än två Nesboböcker hemma hos henne; Frälsaren och Snömannen. Skön påskläsning, spännande och rafflande. Inte mycket att yva sig över. Harry Hole är verkligen en karaktär för mig. För att han är en sån kliché.
Och eftersom jag inte nöjer mig, jag gör saker tills jag tröttnar, anar jag att det snart kommer stå en hel hög Harry Holedeckare här hemma.

Förutom läsande så hann jag även med en hel rad loppisar. Som var påfallande tomma på fynd. Mer om dem snart. Nu går jag ut i solen med mina snygga solglasögon.

Fyndtillägg

Jo, jag glömde visst delar av vad jag bar hem igår.
Dess fina örhängen kunde jag bara inte motstå. Det bor ju en dam i mig.
Den en av dem saknar pluppen där bak, men såna har man ju alltid någon liggande hemma.
Det har iaf jag.

Samt en soppslev. Kanske inte den snyggast eller roligaste. Men kanske det viktigaste och mest användbara av de saker jag köpte. Nu kan soppälskaren jag även sleva upp soppa på bästa sätt.

Stället var extremt roligt och så där lite avigt som sig bör. Ovanför kassan stod det ”Här prutar vi inte.”. Det tyckte jag var helt okej, priserna var löjligt låga. Stället tog inte kort och jag höll mig under de 170 kronor jag hade i plånboken.
Mannen i kassan: Då blir det 100 kronor.
Jag: Okej!

Om dom prutar med sig själva så ser jag ingen anledning att pruta med dom.

Jag är så himla glad att jag äntligen har hittat ett schysst ställe. Som man inte behöver ruinera sig på. Jag är så trött och irriterad på Kupan i Baggeby att jag nästan är beredd att aldrig mer sätta min fot där. Senast jag var där hörde jag följande samtal:

Dam I -Vad tycker ni jag ska ta för tavlan. Hon (inte jag) kommer snart tillbaka.
Dam II -Hur såg hon ut.
Dam I -Jag tyckte inte om henne. Hon var så… på sig.
Dam II -Säg 700.
En tredje dam ger sig in i diskussionen -700? Sa vi inte 350 för den?
Dam II -Det gjorde vi kanske, men nu är det 700.