…någon sminkbloggare. Men med den här kan jag inte låta bli att blogga om!
Karl Lagerfeld samarbetar med Sephora och gör en sminkkollektionen.
Galet fina grejer; en snöglob med Karl Lagerfeld och guldflagor.
Och den har raringen till ögonskuggsask! Inte mina färger, men jag älskar den ändå.
En av de bloggar jag följer tämligen slaviskt är Carina Öhmans. Kvinnan bakom affären Precis en sån i Malmö och även bloggen med samma namn.
När hon för ett tag sedan skrev om ett grossistlager med bland annat sminkväskor från 60- och 70-talet så slog mitt hjärta lite hårdare.
Och när hon sedan visade guldbörsarna så var det kört.
Jag bor ju inte i Malmö och har ju inte ens varit där, så det fick bli en liten beställning istället.
Idag hämtade jag den på posten och var mer än glad!
Fina klubbor gör ju ingen ledsen heller.
Jag vet inte hur jag ska överleva utan dom här…
I 1,5 år har jag gått omkring med min tygkasse från Söderströms. Ena sidan är jättefin och den andra sidan är… ja mindre fin…
Jag är dock lite less på den och skulle vilja en nya, som är lika fin. Helst ännu finare. Med både en framsida och en baksida jag gillar.
Hördeni Sekwa! När kommer ni med en tygkasse?
Jag vet inte hur många som hunnit upptäcka Oyster Press och deras bokserie Hall of Femmes.
Personligen tycker jag alla med ett intresse för formgivning eller för den delen, starka kvinnliga förebilder borde spana in den.
I serien har det hittills kommit 3 delar. Först ut var boken om Ruth Ansel, legendarisk tidningsformgivare, som bland annat står bakom världshistoriens snyggaste omslag; Harper’s Bazaar från februari 1965 med en gudomligt leende Steve McQueen på omslaget. Jag har älskat det omslaget sedan jag såg det som tonåring, men hade ingen aning om vem som stod bakom.
De andra två böckerna handlar om art directorn Lillian Bassman och bokformgivaren Carin Goldberg.
Böckerna är utformade som långa intervjuer med damerna och fullproppade med underbara bilder.
Den här serien gör mig lycklig. Och glad över att det finns små förlag som vågar vara egensinniga. Oyster Press ni inger hopp!
Ja, jag vet att det är stekhet juli. Men idag känns det nästan som julafton.
Jag cyklade förbi ICA på vägen hem och hämtade det här paketet.
Hur glad blir man inte när man ser det?
Innehållet var inte så dumt det heller.
Som jag har letat efter ett par knallröda träskosandaler. Och nu är dom mina! Inhandlade via Som Ny. Rekommendera varmt. Busenkelt och snabbt. Att de dessutom skickade med en liten present ger pluspoäng.
Om jag bodde i Malmö så skulle jag antagligen bosätta mig i deras butik.
Att jag älskar att äga tror jag inte någon tvekar det minsta på. Men ibland hittar man saker som får pulsen att rusa lite.
Via en kommentar på Amys blogg hittade jag i några steg senare Maddes mumms fina blogg som inte bara tipsade om utan även lottar ut förkläden från Carolyn’s kitchen.
Jag har letat efter ett förkläde ett bra tag nu, men inte hittat något som detta fina.
Igårkväll vara jag på Tillskärarakademins vårvisning på Berns.
Träffade ED på stan. Vi gick och åt på Bistro Berns. Vinkokta musslor med pommes frites. Helt perfekt! Rosévinet var dock ingen större hit. Rätt blaskigt. Det var däremot inte vinet inne på Berns.
Men visningen… den var grym. Jag blev så inspirerad och glad. Så mycket snyggt. Bland annat var det med en röd ullkappa som verkligen var to die for.
Rent allmänt så kändes det mest väl genomarbetet och proffsigt. Kul. Mycket kul.
Min kreativitet får sig förhoppningsvis en boost av det här. Men i jämförelse så saknar jag ju en hel massa kunskaper, jag bara hitter på.
En kurs i mönsterkonstruktion eller detaljsömnad kanske skulle vara på sin plats.
Har ställt in cykeln för höst nu. Inga fler cyklingar till jobbet i år.
Har bestämt mig att den här månaden ska bli kontroll på pengaflödet. Jag har ju ingen värdedepåstation i Västberga att plocka pengar från.
Detta till trots så var jag på shoppingtur idag och kom hem med… ingenting. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att hitta en snygg v-ringad svart kofta. Ett sådant basplagg borde det ju finnas massor av. Men inte.
Eftersom jag har lagt av mig helt med populärkulturkollen så får jag sent omsider utbrista ett Oh Lord! om Beth Ditto. Herregud vilken ikon! Herregud vilken kvinna! All respekt och mer där till. Blev lite sugen på att klippa mig kort när jag såg omslaget till Love Magazine.
I motsatt ände av skalan hittar jag dom där tvillingarna Olsen. Tydligen är de modeikoner, vilket är helt obegripligt. Dom ser ju ut som aliens. Helt obegripliga.
Om jag var rik hade den redan hängt i min hall. Och jag hade längtatlängtatlängtat till snö och kyla.
Ida Sjöstedt står bakom vinterns drömkappa.
Världen enligt Audrey Fenn 