Kategoriarkiv: Vardagligt

Heading for the south

Nu sitter jag på tåget till Smauland. Till mamma. Till loppisarna. Till vilan. Till katterna. Till kantarellerna. Till bilkörningen.
Dagar av lättja och böcker. På tåget ner tänkte jag ge mig på en omläsning *korsitaket*, nämligen Kate Atkinsons I museets dolda vrå. Det ska bli intressant. Jag är ju inte så bra på det där med att läsa om böcker.

Trots att jag ska besöka en massa loppisar så har jag faktiskt ingen önskelista. Hjärnan är liksom lite tömd. Jag funderar mest på om jag kan få ner mitt lilla pelarbord i packningen tillbaka. Och om jag kan skicka min lilla hallbyrå med Schenker.
Men det skulle förvåna mig mycket om det inte blir ett och annat inköp. Det skulle förvåna mig väldigt mycket.

Annonser

Ja, jag vet att jag inte ska räkna…

men nu är det en (1!) vecka kvar tills min semester börjar.
Om en vecka kommer jag att ha lagt in autoreplyn på mailen, skickat instruktioner så att andra kan hålla koll på allt. Och jag kommer att ha satt mig tillrätta i en tågstol som rullat ut från Centralen i södergåenderiktning. I lurarna kommer jag att ha Adele, senaste numret av elle kommer att ligga i mitt knä tillsammans med någon lagom betungande bok. Framför mig kommer jag också att, garanterat, att ha en Loka Vattenmelon.

Ah! Det är snart dags. Snart. Snart. Snart.

Sommarpratare 2011

Nu är sommarpratarna presenterade och jag säger; Äntligen!
Äntligen sommarpratar Sara Stridsberg!
Som jag har väntat.

Andra att se framemot är; Daniel Adams-Ray, Leif GW Persson, Freddie Wadling, Beate Grimsrud och UnderbaraClara.
Om någon undrar, ja, jag kommer att lyssna på Knausgård.

Och vinnaren är…

…jag!

Jajamensann. Ibland händer det.
Konstföreningsdragning på jobbet. ”Men jaaaag vinner juuh aaaldrig något.” men jag är ju ändå med och jag vinner alltid något. Dock brukar det vara böcker och inte konst som följer med med mig hem.

Men så plötsligt händer det; inte bara en bok jag verkligen ville, utan tavla också. Och dessutom den tavla jag sagt innan att jag ville ha!

Jag vann knappast de dyraste vinsterna. Men jag kan garantera att jag var den gladaste vinnaren.

 

PåskeliPåsk

Åh! Är det enda jag vill säga; Åh!
Vid lunchtid imorgon sätter sig tåget i rullning söderut. Långa, lata, härliga dagar hos mamma. Loppisandet startar redan imorgon. Och på söndag är det auktion. Jag har nog inget speciellt jag letar efter. Jag vill bara ha saker som gör mig glad.

Att världens bästa brorson med föräldrar också dyker upp under påsk är bara grädden på moset.

Lördag på soffan

Nu hänger jag i soffan. Boxning på TVn. Nej, jag tittar inte, jag väntar på att SM i längdskidor ska börja. Jag har en god kopp kaffe och såna goda kex, vad dom nu heter… Breton? Njae… det vore väl en dröm med ett kex döpt efter André Breton. Benetton, heter dom inte heller. Och jag orkar inte gå alla metrarna ut till köket för att kolla.  Hur eller hur så är de goda. Spröda och fina.

I eftermiddag ska jag iväg och fira lilla Ms 3 årsdag.
Häromdagen tog jag en sväng till H&Ms barnavdelning och blev sjukt provocerad av alla blommiga klänningar och alla jävla Hello Kittytryck.
Jag var tvungen att ringa E och beklaga mig.
AF: -Jag står inte ut, det är Hello Kitty överallt. Jag hatar Hello Kitty.
E: -Men du, det gör inte lilla M. Hon älskar Hello Kitty.

Någonstans glömde jag att det var en treåring jag skulle handla till och inte mig själv…
Så jag gjorde någonslags kompromiss; turkosa jeans och en blåvit randig tröja med Hello Kitty. Dessutom får hon fina hårspännen och modellera.

Uppdatering: Kexen heter faktiskt Breton. Ibland är verkligheten precis så bra som man inte tror att den är.

My name is Fenn, Audrey Fenn

Den här veckan agerar jag som en hemlig agent på betald arbetstid.
Kanske inte direkt som James Bond; jag hoppar inte med slalomskidor från helikoptrar, jag jagas inte av män med hattsågar och det finns inga skakade Dry Martinis på mitt skrivbord.
Men jag rotar djupt i system, kontrollerar uppgifter, räknar och spanar.
Mycket roligt. Mycket spännande.
Och något förvånande att en räkneuppgift till slut passar mig.

den här veckan har jag jobbflyttat för… fjärde gången på mindre än ett år. Lägg där till min egna flytt i höstas så har jag nog fyllt min kvot för flyttar ett bra tag framöver.

Annars är Stockholm kallt, jag återupptäcker Orup för kanske miljonte gången, läser Hall of Femmes och Spill. Och fingrar på de alldeles underbara böckerna som ligger på mitt skrivbord; Jenny Diskis Till den skrivande kvinnans försvar och Björn Kohlströms Virginia Woolf.

Kärlek i paket

Den senaste tidens händelser är för stora för att prata om.
Så märkligt. Så mäktigt.

En gudomlig intervention kom i min väg. Jag behövde det.

Ett förflutet har hunnit i kapp mig med stormsteg. För två år sedan hade jag sprungit och gömt mig. Nu tar jag det med ro. Jag har bemästrat mina demoner. Så att säga. Och nu har jag bevis på att jag har lyckats.

Imorgon vid den här tiden sitter jag på tåget söderut. Troligtvis försenat, men vem byr sig?
 Jag kommer att vara ledig i evigheter. Och sova. Och läsa. Och äta lutfisk.

Stiltje

Så här två veckor innan jul går mitt läsande på massiv sparlåga. Jag försöker läsa, men är ganske ointresserad. Det kanske delvis beror på att jag försöker beta av de där böckerna som har stått på olästahyllan längst. Ingen bra idé. Inte alls.
Förra veckan gjorde jag dock ett undantag från den här dumma idén och läste Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder. Och ja… jag är väl inte så himla imponerad.
Jag tycker om drivet och tonen, men jag tycker kanske att den går lite för fort och jag tycker att den försöker täcka in lite för mycket. Det hade räckt med Majas egen historia och problematik. Mammans och pappans respektive problem blir lite för mycket.

Annars är jag mest sur på Stockholms stad. Jag vet ärligt talat inte hur dom tänker ”I år har vi koll på snöröjningen!” Yeah, right. Står ni bredvid och tittar på då eller?