Smitning

Dominique Dyens bok Smitning är svår att sätta fingret på. Trots att det har gått några veckor sedan jag läste den så har jag svårt att uttala mig om den. Svårt att formulera mig kring mina tankar.
Jag märker att det händer emellanåt, oftast låter jag blir att skriva om dem då.  Men ibland så måste jag försöka.

Att prata Smitning är lite som våta, hala fingrar som försöker greppa glas. Det trilskas och jäklas, men det är svårt att ge sig.
Att läsa Smitning är lite som att befinna sig mitt i ett vakuum, ett stillestånd, ett eko, en sirensång som lurar läsaren in i ett behagligt tillstånd.
Men alla vet ju vad sirener gör… jo; de lockar ner i sjömännen på farliga vägar.
Det kanske inte Smitning gör, men något darrig är man allt när slutet kommer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s