Vända blad

Det har gått några veckor sedan jag läste ut Julie Jézéquels Vända blad.
Några veckor och ändå ingen tid alls.
Vissa läsningar tar sin tid att kontrollera. Av någon anledning händer detta ofta med Sekwas böcker.

Manusförfattaren Clare Tallane står utan uppdrag och åtar sig att bli spökskrivare åt en Bertrand Rosier. En fabriksdirektör med en önskan; att Clare ska skriva ett nytt liv åt honom.

Vända blad är en skön läsning. Den är inte vacker, men den är behaglig.
Julie Jézéquel har gett Clare en röst man lyssnar på.
Clare är precis som alla vi andra; lyckad, misslyckad, missmodig, glad, orolig osv osv och det är så väldigt skönt att följa en huvudperson som bara är människa.
Jag inser det mer och mer; jag vill inte läsa om spännande och galna liv. Jag vill läsa om knasiga och galna händelser; men huvudpersonen måste ha en stadig röst jag vill lyssna på.
Att följa Clares sökande efter ett liv åt Bertrand Rosier är en resa genom skrivandets vedermödor. Clare skriver och ångrar sig, hittar på och drar tillbaka, vill få bekräftelse men är samtidigt livrädd för mottagandet.
Trots fokuset på Clare så blir slutliga minnet ändå förknippat med Bertrand. Det sorgliga i att önska sig ett annat liv än det man har.