Etikettarkiv: Jojo Moyes

Sophies historia

Jag läste Jojo Moyes Sophies historia under julen.
Tackålov utan att gråta. Jag har ju en ganska jobbig tendens att gråta när jag läser böcker från Printz Publishing.
När jag träffade Jojo Moyes förra vintern  bad hon mig till och med om ursäkt för att hon förstörde min helg, när jag hellre satt inne och läste å grät istället för att göra något annat.
Jag sa att jag hatade henne och hon bad om ursäkt.

Trots att Sophies historia inte får mig att gråta så tror jag att det är en bättre bok än Livet efter dig. Bättre för att den inte är så uppe i sina känslor utan har en ganska avancerad historia att berätta. En historia som utspelar sig både nu och under första världskriget. En historia om kärlek och överlevnad.
Ja, egentligen som Livet efter dig men ändå inte.
Den briserar inga känslosvall men den får mig att tänka och känna.

sophies-historia

Livet efter dig (med spoilervarning)

IMG_20121122_143047
Finaste hälsningen!

Häromveckan hade jag den stora äran att vara en de lyckligt lottade som fick äta lunch med Jojo Moyes när hon var i Stockholm. Jag, som inte gärna pratar med främlingar, pratade ganska mycket med henne. Vi utbytte boktips och pratade om skönlitteraturens möjligheter när det gäller att hantera svåra ämnen.
Samtalet började med att jag talade om för henne att jag hatade henne. Och en kvinna som kan ta det med jämnmod är en kvinna att respektera.

Nu menar jag ju inte att jag hatar henne. Mer att jag tillbringade lördagen innan lunchen med att ligga i soffan och gråta mig igenom Livet efter dig. Och böcker som får en att gråta är ju böcker värda att älska. Annars skulle inte jag gråta.

Lou får jobb som sällskapsdam/personlig assistent till Will som är förlamad efter en olycka.
Innan olyckan var Will en framgångsrik ung man och, självklart, är han bitter över vändningen hans perfekta liv tog.
Han har bestämt sig för att avsluta sitt liv på en klinik i Schweiz, men har gett sina föräldrar ett halvår.
Det är då Lou anställs.
När hon förstår vad han har för planer bestämmer hon sig för att göra allt hon kan för att han ska ändra sig.
Kärlek uppstår.
Men…

Ja, här kommer spoilervarningen, anledningen till att jag älskar Livet efter dig är för att den slutar som den gör. Den hade inte kunnat sluta på något annat sätt. Alternativet hade resulterat i en tramsig smetig historia. Långt ifrån vad jag vill ha.

Livet efter dig är helt underbar! Men ladda upp med näsdukar! Utan dom blir tröjan dyngsur av tårar.