Jag är ingen storköpare på Tradera. Köper någon pryl någon gång ibland. Och jag stör mig alldeles extra mycket på de bloggas som ”tipsar” om saker på Tradera. Köp eller låt bli, valet är ditt.
Idag kommit senaste fynd hem i brevlådan. 8 alldeles underbara Ingaskedar från Nils Johan. Jag såg dem i en retrobutik i höstas och blev kär. En miss i kommunikationen mellan mig och min mor gjorde att jag inte köpte dom då. Men nu är dom mina och till ett mycketmycket lägre pris.
Jo, jag glömde visst delar av vad jag bar hem igår.
Dess fina örhängen kunde jag bara inte motstå. Det bor ju en dam i mig.
Den en av dem saknar pluppen där bak, men såna har man ju alltid någon liggande hemma.
Det har iaf jag.
Samt en soppslev. Kanske inte den snyggast eller roligaste. Men kanske det viktigaste och mest användbara av de saker jag köpte. Nu kan soppälskaren jag även sleva upp soppa på bästa sätt.
Stället var extremt roligt och så där lite avigt som sig bör. Ovanför kassan stod det ”Här prutar vi inte.”. Det tyckte jag var helt okej, priserna var löjligt låga. Stället tog inte kort och jag höll mig under de 170 kronor jag hade i plånboken.
Mannen i kassan: Då blir det 100 kronor.
Jag: Okej!
Om dom prutar med sig själva så ser jag ingen anledning att pruta med dom.
Jag är så himla glad att jag äntligen har hittat ett schysst ställe. Som man inte behöver ruinera sig på. Jag är så trött och irriterad på Kupan i Baggeby att jag nästan är beredd att aldrig mer sätta min fot där. Senast jag var där hörde jag följande samtal:
Dam I -Vad tycker ni jag ska ta för tavlan. Hon (inte jag) kommer snart tillbaka.
Dam II -Hur såg hon ut.
Dam I -Jag tyckte inte om henne. Hon var så… på sig.
Dam II -Säg 700.
En tredje dam ger sig in i diskussionen -700? Sa vi inte 350 för den?
Dam II -Det gjorde vi kanske, men nu är det 700.
Jag är trött. Jag har svårt att glädja mig åt allt det jag just nu borde glädja mig åt. Det är ett helvete.
Att veta att man borde vara glad men inte är det.
I fredagskväll så googlade jag mig runt. Via ett letande efter ursprung på min mammas senaste fynd:
Som visade sig vara italiensk (det stod på faktiskt på undersidan) av Aldo Londi.
Jag är inte mycket för prydnadssaker, men den här bjässen kan man ju inte annat än gilla.
Jag tror dessutom att Aldo Londi står bakom en keramikburk jag sommaren 2006 hittade på Myrorna och som jag än idag ångrar bittert att jag inte köpte. Note to self; köp allt du gillar.
Till mitt försvar kan jag säga att jag denna sommaren var mer än lovligt fattig.
Via den sökningen hittade jag fram till bloggen Femtiotalsjakten. En bloggare helt i min smak även om jag känner mig rätt avundsjuk på hur mycket tid och ork hon verkar ha för sitt sökande.
Denna upptäckt resulterade iaf i en resa söderomsöder.
Jag får skamset slå ner mitt huvud och be Sandsborg, Skärmarbrink och, inte minst, Hökarängen om ursäkt. Jag hade av någon anledning fått för mig att ni var betongförorter. Men ack vad fel jag hade!
Jag tror att jag har hittat hem.
En kasse fynd blev resultatet. En klänning som var tvungen att räddas. Om ni inte redan visste det så har jag ett behov av att rädda fina gamla klänningar från småortsdöden. En kjol och en tröja. Åsa Mobergs Simone och jag. Mitt nyårslöfte att inte köpa böcker är ju redan kört. Samt följande:
Jag antar att den turkos skålen saknar sin överdel, men det gör ingen. Färgen är en riktigt Audreyfärg.
Fortfarande semester.
Väskan full med loppisfynd fick kompletteras med väskinköp för att alla fynd skulle komma med hem.
Krokshult gick resan till på söndagen. Där idrottsföreningen har loppis och auktion vart tredje år. Med mig därifrån hade jag två (2!) emaljkastruller. En gulsvart och en blå. En bordslyster. En solfjäder. 2 juldukar. En hallampa.
Lampan köptes på auktionen och jag fick en näveradventsstjärna på ”köpet”. Efteråt sa mamma polare auktionisten Lasse O att det väl var lampan jag var ute efter. Och det stämde. Han sa ”För 20 år sedan hade du fått den gratis.” och jag sa ”Och fått betala dyra pengar för stjärnan.” Stjärnan skänkte jag till Erikshjälpen.
Högsby svek som vanligt inte. Halva priset på alla kläder. 4 klänningar. 1 underklänning. 1 kjol. 1 pärm i krokodilimitation.
Mariannelund var dock en besvikelse. Dom verkar ha fått storhetsvansinne och satt helt galna priser på det som fanns.
Erikshjälpen var lite tröttsamt. Antar att min fyndarnerv vid det laget hade fått sin dos tillgodo sedd. Det blev en klänning, ett par sandaler och en hawaiiskjorta till E. Och en väska för att få med mig alla fynd hem.
Resten av semestern har mest bestått av pyssel, läsning, shopping och umgänge. Och cykling. Min cykel är perfekt.
Plockade upp en lampa från grovsopen. Nu är den polerad och fin. Behöver nya elgrejer. Och det börjar ju bli en hopplös historia. Köpte grejer. Missade att jag har jordad takkontakt i köket… Fick köpa nytt. Och nu så lyckas jag inte få upp ”spärrblecket” i lamphållaren. Känner mig aningen dum i huvudet…
Så mitt snygga grovsopsfynd ligger på mitt golv och blänker.
Det är rätt länge nu som jag har drömt om den perfekta taklampan. Har vetat hur den ser ut, men inte hur sjutton man får tag på den. Är det en Hans Agne Jakobssen eller inte, jag vet fortfarande inte och det verkar inte någon annan heller veta efter mina semiprofessionella undersökningar.
Men så sent igår kväll blev jag ägare till en. The perfect one. Nu är det bara the perfect lägenhet som fattas. Någon som ar några förslag?
Efter en resa som får mig att förstå varför folk hatar SJ kom jag sent igårkväll hem igen efter en vecka i det gråaste av Småland. Sedan jag klev av tåget har jag inte ens öppnat en bok, så nu börjar jag bli lite lässugen igen. Bokpaketet från underbarnet i norr som skulle kommit innan jag åkte är fortfarande på villovägar, så jag kanske får gå å köpa mig en pocketbok.
Väskan är full (nåja) av loppisfynd; två klänningar, en blåvit randig herrskjorta, en tavla, ett 50-tals plockfat och technicolor vykort från Bangkok. Saker man helt enkelt inte kan leva utan.
I helgen dök storebror med familj upp. På lördagen cyklade vi dressin. Jag med en energisk 7-åring vid min sida. Väldigt, väldigt roligt. Trots regnet.
Den middag storebror lagade på kvällen var bland det godaste jag ätit. Pasta med en upphottad av Saltimbocca; lövbiff istället för kalv, salami istället för parmaskinka och spetsig tomatsås med kapris och sardeller. Molto Bene! Och födelsedagspresenten till storebrors sambo var en riktig hit. Roligt att se henne bli så överraskad och glad.
Ljungberg har gått till West Ham. Får väl räknas som ett nerköp, men var nog ändå det bästa som kunde hända. To be continued.
Björn Ranelid är arg på Jan Guillou och menar att han är en mycket bättre på att argumentera än vad Guillou. Jag trodde han hade fullt upp med att applicera läppglans…
Strata var ett möte som jag kommer leva på ett bra tag.
Världen enligt Audrey Fenn 