New Yorks gudar

Lyndsay Fayes New Yorks gudar väcker den aldrig sinande frågan; hur många läsningsförsök är man beredd att ge en bok?
Generellt skulle jag säga 20-50 sidor, funkar den inte då så funkar den aldrig.
Men sen finns det undantag; böcker jag vet att jag kommer älska men inte just nu. Dom lägger jag i en ”läsa senare”-hög.
Och sen finns den där tredje kategorin; böcker jag ger både en och två och tre chanser utan egentlig anledning

New Yorks gudar hör garanterat hemma i den kategorin. Jag köpte den på engelska för länge sen, försökte läsa och gav upp. Försökte läsa igen, gav upp. Det exemplaret gav jag bort till Döda Zonen, vi har sällan samma smak. Han har fortfarande inte läst den…
Sen hamnade excessen av den svenska utgåvan hos mig och, ja, jag tänkte att det kan ju faktiskt vara så att det är något i språket som ställer till det.
Så jag gav mig på den igen. Och ungefär halvvägs in i den kunde jag med övertygelse konstatera; jag skiter högtidligen i hur det går för Timothy Wildes!

Det är löjligt uppenbart att Lyndsay Faye har sett alldeles för många filmer om New York på 1800-talet och att hon mer än något annat vill att den här ska bli film.
Det här är en tjatig, gnatig bok som jag verkligen ångrar att jag la så mycket energi.

new-yorks-gudar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s