När jag blir stor

Egentligen är det midsommardag när det här skrivs. Men eftersom första recensionsdagen är i dag så publiceras det först nu.

Jeanette Erikssons debut När jag blir stor är skriven ur barnet perspektiv om övergrepp. Hennes morfar utnyttjar hennes sexuellt. Den är självbiografisk, men boken är skriven som en roman.
Greppet att skriva den som roman och ur barnet perspektiv är vågat, eller fegt, beroende  på vem läsaren är.
Jag tycker det är ett modigt beslut, men om jag ska vara helt ärlig så når det inte hela vägen fram.
Tanken är så klart att barnets beskrivningar av trycket som morfar utsätter henne för ska slå hårdare mot läsaren än den vuxna Jeanettes skildringar av övergreppen. Men för mig blir det som ett filter.
Den här historien, hur hemsk den är, tar inte på mig.
Jag vill känna, men förhåller mig tämligen neutral. Nerven finns där inte.
Jag är en neutral betraktare som vill känna.
När nerven till slut infinner sig träffar den mig är hårdare, mer oväntat och gör läsningen nästan outhärdlig. Det är i slut kapitlet när den vuxna Jeanette till slut kommer till tals. Den smärtan känns och kommer kännas länge.

9789127136540

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s