Intervju med Kristian Gidlund.

Här kommer min intervju med Kristian Gidlund som finns på Boktipset.

Kristian Gidlund är högaktuell med sin bok I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början. Boken bygger på bloggen med samma namn som Kristian började skriva när han fick sitt första cancerbesked.
Läsaren får följa Kristian hela vägen från beskedet, första cellgiftsbehandlingen, via perioden då det såg ut som behandlingen hade lyckats fram till nu när Kristian befinner sig i livets slutskede; magcancern är obotlig.
Det är en skakande, stark och sorglig läsning som berör in i själen. Svår att prata om. Lätt att älska.
Jag ställde några frågor till Kristian. Frågor som var svår att formulera, men jag hoppas att de gör honom rättvisa.
******

Du har valt att vara väldigt öppen med din sjukdom och ditt mående etc. Vilka frågor är inte okej att ställa till dig?
Ställs de på rätt sätt, så är jag beredd på vilka frågor som helst. Det viktigaste är intresset. Och kontexten. Det kan bli väldigt galet när någon vill ställa livets största frågor i helt fel sammanhang, som på en fest eller om jag gör någonting med min familj, till exempel.

När du började din resa, bloggen, hade du förväntat dig det här genomslaget? Hade du förväntat dig det bemötandet du får? Om inte, hur skiljer det sig från förväntningarna?
Nej, det hade jag inte. För jag hade inte förväntat mig något genomslag över huvud taget eftersom jag startade bloggen för min egen skull – och med det inräknat min familjs och mina vänners skull.

När jag hörde dig prata om din bok, din sjukdom, ditt liv och död så tänkte jag mycket på hur väldigt saklig du förhöll dig till det.  Är det ett resultat av ditt skrivande, att du hela tiden varit öppen med din sjukdom eller ett sätt att hantera faktumet?
Det är ett resultat av min personlighet, skulle jag tro. Och ska jag skriva om någonting måste det vara hyfsat begripligt. Utan tillgänglighet – textförståelse – för eventuella läsare finns det ingen vits för mig att skriva.

Cancer, döden är minst sagt laddade ämnen, känner du att folk tassar på tå kring dig eller har din öppenhet gjort bemötandet du får annorlunda?
Jag kan också tänka mig att du väldigt mycket få ta rollen av den som tröstar; människor du möter mår dåligt över ditt öde. Hur förhåller du dig till det?
Det skiljer sig oerhört mycket från person till person. Och det beror givetvis på dessa personers egna erfarenheter, men också på deras sociala kompetens. Svårt att säga hur jag förhåller mig till det hela. Situationen är fruktansvärd och jag hatar den. Jag är extremt trött på den och vill bara fortsätta med det liv som på något sätt kraschade i och med diagnosen. Men hur mycket och hur gärna jag än vill, så är det här min verklighet. Min vardag. Så det gäller att försöka göra någonting vettigt utifrån de förutsättningar man har.

Vilken musik inspirerar dig?
Allt som är bra. Allt som på något sätt attraherar mig. Och det kan vara allt ifrån någonting stenhårt med Mastodon till psykedelisk soul av Billy Paul, och allt som får plats däremellan.

I början av året publicerades ”Landet jag lämnar – Sverige 2013”, en text av dig i Aftonbladet, där du skriver om hur du ser på världen, Sverige idag. Du tecknar en mörk bild av samtiden. Vilken tycker du är den viktigaste samhällsfrågan/samhällsförändring som måste till?
Att vi måste fokusera på människan, snarare än vad som ger bäst avkastning. Nu stirras det blint på vinst, i alldeles för många sammanhang. En för hetsig jakt efter vinst kommer till slut leda till förlust. Det är min fasta övertygelse.

Annonser

2 reaktioner på ”Intervju med Kristian Gidlund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s