Vi måste tala om…

…littteraturtidskrifter/bokmagasin.

I väntan på att de svenska versionen av Granta ser dagens ljus i december och, förhoppningsvis, räddar oss alla från alla onda krafter som rör sig i branschen ovan måste jag helt enkelt ventilera mina tankar.

Med mig hem från Bokmässan hade jag både Vi Läser och Tidningen Vi. Man fick dom i ett paketerbjudande. Mig veterligen så har jag nog aldrig läst Tidningen Vi. Och jag vet att den inte är en boktidning, men dess litterära kvaliteter är stora. Och seriösa. Uppsättningen bokrecensenter är en genuint kompetent samling. Anders Mildners artikel Romanfigur mot sin vilja som handlarom autofiktion och hur det är att bli ”uthängd” i ett litterärt verk är en riktig bra artikel. Jag hade gärna sett den i Vi Läser.
Den artikeln har exakt det jag saknat i Vi Läser. Tyngd.
Då ska det ändå sägas att nr 5 av Vi Läser är ett förvånansvärt bra nummer. Jag är fortfarande förvånad över hur de alltid lyckas pricka in en författare jag inte gillar som omslagsperson, men förlåter det mesta i och med artikeln om Carson McCullers. Underbart att dom plockar fram henne ur glömskans mörker.
Jag läser till och med artikeln om Knausgård med någotslags intresse. Dock borde någon ha upptäckt att Monika Fagerholm inte är svensk…
Lite skäms jag när jag läser artikeln om Arne Hegerfors och ser hans bokhylla. Snubben är inte bara töntig sportkommentator, han har rackarns bra boksmak. Kul att göra sådana upptäckter.

Dock måste något sägas om ”undersökningen” Topp 40 under 40. Jag vet inte riktigt vad dom tänkte… Är de verkligen seriösa när dom skriver att Camilla Läckberg, Kristina Ohlsson och Jens Lapidus kommer att prägla litteraturen de närmaste 50 åren?
Den tanken gör mig lite ledsen.

Men inte lika ledsen och sur som det senaste tillskottet i boktidningsfloran gör mig. Books & Dreams (även kallad Nightmares & Screams, iaf i min omgivning) slogan är ”Mer läslyx i livet”. Läslyx… ja… det kanske finns dom som behöver det. Men efter att ha läst ledaren så vill jag nästan skrika. Det var det tramsigast och mest inställsamma jag någonsin sett någon introducera en ny tidning med.

För ett tag sedan träffade jag en person nära tidningen som sa till mig ”Du är verkligen målgruppen!”.
Efter att ha läst smörjan kan jag bara konstatera att det kan vara den litterärt sett största förolämpningen som riktats mot mig.
Det finns ingenting, INGENTING i den här tidningen som överhuvudtaget har med mig eller min smak att göra.
För det första är den tryckt på något papper (eller med färg) som luktar riktigt illa.
För det andra… hela innehållet är plastigt, påklistrat, ointressant, utan substans och helt utan verklighetsförankring.

Den här tidningen kommer inte att finnas om ett år. Inte en chans.
Sorgligt med tanken på att pengarna som pumpas in i hela konceptet kunde ha lagts på något vettigare och viktigare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s