The Lacuna

Det är lätt att skriva om The Lacuna.
Mötet med Barbara Kingsolvers Sommarens rikedom var snudd på magiskt, så självklart var mina förväntningar på The Lacuna skyhöga.

Tyvärr infriades de inte det minsta lilla.
Trots att den egentligen har alla plus på sin sida. Bara det att den handlar om Frida Kahlo och Diego Rivera borde räcka långt. Men här räcker det knappt till en tummetott.

Den är sjukt lång, långsam, pladdrig och trots att det finns så mycket att världen (Kahlo, Rivera, Trotskij, McCarthyeran) så är The Lacuna så ekande tom och samtidigt kväljande ängslig i sin önskan att vara älskad, sedd.
Hade den önskan bara gällt för bokens huvudperson Harrison Sheperd hade The Lacuna kunnat bli en riktigt bra läsning, men nu känner jag mig istället instängd i ett hörn.
Om jag hade varit i boken hade jag blivit tvungen att skjuta mig ut ur hörnet. Nu lägger jag istället ifrån mig boken utan minsta tanke på att någonsin plocka upp den igen.

Det blev med andra ord ett  väldigt tråkigt andra möte med Barbara Kingsolver, men jag tänker läsa The Poisonwood Bible innan jag bestämmer mig för om hon är min författare eller om Sommarens rikedom bara var ett lyckokast.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s