En ovärdig dotter

Jag inser att jag läser sanslöst många böcker om familjerelationer just nu. Har dock inget riktigt svar på varför. Det är inte medvetet, det bara slumpar sig så.

Jag hade helt lyckats missa att det fanns en fortsättning på Justine Lévys Vi ses på Place de la Sorbonne. Av den anledning så blir det ett ännu bättre beslut av Sekwa att ge ut den.
Visst går det att läsa En ovärdig dotter utan att ha läst Vi ses… men chockverkan tror jag uteblir. För det rör sig verkligen om en chockverkan.
Där Vi ses... är en poetisk, kärleksfull och påfallande ljus skildring är En ovärdig dotter  ett stridsrop i ett becksvart mörker.

Från att vara den svaga doften av parfym som hänger kvar i rummet förvandlas Alice, mamman, till ett vårdpaket. Förvisso ett fåfängt vårdpaket, men ändå ett vårdpaket utan möjlighet att utnyttja den flyktmekanism som är så djupt präntad i henne.
Lousise, dottern, tvingas ta ansvar för den mamma som inte vet vad ansvar innebär. Och blir på så vis tvungen att konfronteras med deras relation. Med vad Alice beteende gjort med henne. Vilka konsekvenser det fått i hennes eget liv.

En ovärdig dotter  är en aggressiv och mogen skildring. Här ryms både angreppen, ilskan, sorgen och den allomvarande kärleken. Jag är något sänkt av att läsa den. Men också tacksam. Här är någon som förstår att uppror betyder inte alltid hat. Uppror betyder lika mycket avslut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s