Stalins kossor

Åh, alltid denna Sofi (Soffi, inte Såååfi) Oksanen!
Ingen får mig att älska litteratur som hon gör.
Förra sommarens läsning av Baby Jane var i och för sig ingen höjdare, men jag tycker min läsning av Utrensning väger upp det hela. Med råge.
Och kanske hade Baby Jane  varit bättre om jag hade väntat ett tag. En teori under kategorin ”Efterklok”.

Stalins kossor påminner mycket om Utresning (som jag av någon anledning vill kalla Försoning…).
Och återigen slås jag över hur briljant Oksanens språk är. Hur kompromisslöst. Helt oberoende och så fruktansvärt tryggt i sig själv.
Det finns i en självklarhet i varje stavelse och inte en enda gång tänker jag ”Hur tänkte hon nu?” allt är rakt igenom självklart.

Men det innebär ju inte att det är en enkel läsning. Det gör ont att läsa Stalins kossor.
Och det ska göra ont att läsa en sån här bok. Det finns inga andra sätt.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s