Ut ur skuggan

Nu har jag kommit halvvägs på semestern. Läsandet går sisådär. Är märkbart semesterslö och fruktansvärt oengagerad.
Men idag tog jag mig samman och gjorde något jag tänkt göra länge. Vilket innebär att jag har suttit framför datorn och koncentrerat mig på nya grejer hela dagen. Undrar när jag gjorde det sist?
Inte igår iaf,
Roligt men engergikrävande.
En godispåse modell XL hade varit helt i sin ordning.

Natten till idag började jag läsa Jessica Kolterjahns debutroman Ut ur skuggan. Jag läste mer än jag borde, så det blev senare än det skulle och sen kunde jag inte somna för jag tänkte på Agnes och Viktor och Emelie och Carl-Henrik.
Ikväll läste jag ut den och jag måste säga att jag är grymt imponerad av tonen och tilltalet Kolterjahn har. Jag kommer ihåg det från min tidigare läsning av Nattfjäril. Tonen är den samma, men där tycker jag inte historien håller.
Det gör den däremot här. Det stockholmska 1920/30-talen är klockrent.
Den viktigaste faktorn i Ut ur skuggan är dock Agnes. Jag tror på henne. Jag litar på hennes lidelse, sorg, kärlek, känsla. När hon ställer in linsen så vill även jag göra det. När hon öppnar Viktors anteckningsbok så läser även jag ur den.

Ut ur skuggan är intagande, bländande och när sista sidan är den slut. Jag har inga frågor, inga funderingar längre. Den är i sig själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s