Det där med att läsa sina älsklingsförfattare

För att fortsätta i en universitetsområdesanda så bestämde jag mig för att med ett djupt andetag ge mig i kast med David Nicholls På vinst och förlust. Ja, ni vet, det där med att läsa andra böcker av författare som man har haft ett helt underbart första möte med…
En dag kan jag fortfarande inte säga utan att sucka lite och nästan få en tår i ögat.
Dessvärre kan jag inte riktigt säga samma sak om På vinst och förlust, eller för den delen, Mitt livs roll som jag gav mig på i samma veva.
På vinst och förlust kunde jag inte ens läsa ut, den är ju helt sjukt jäkla hopplös. Tjatig och ynklig, så jag bestämde mig för att se filmen istället.
Starter for ten med James McAvoy i huvudrollen som den hopplöse Brian Jacksob. Stackars McAvoy lyckas inte heller göra något vettigt av Brian. Vad som däremot räddar filmen något, till skillnad från boken är två fantastiska rollbesättningar i form av Dominique Cooper i rollen som den struliga vännen Spencer, och Benedict Cumberbatch, nu senast som den bästa Sherlock Holmes någonsin, som den överspända Patrick Watts.
Strunta i boken och se filmen, den har i alla fall förmildrande omständigheter. Och bra musik.
Tyvärr så finns inte Mitt livs roll som film. Personligen hade jag gillat att se Benedict Cumberbatch som den misslyckade Stephen C. McQueen. Och kanske Dominique Cooper som världens tolfte sexigaste man; Josh Harper. Varför ändra på ett lyckat koncept?
Som bok är Mitt livs roll bara snäppet bättre än På vinst och förlust. Detta navelskådande och tyckasyndomandet som drabbar manliga författare med jämna mellanrum får mig bara att sucka djupt och vara glad att En dag faktiskt är Nicholls senaste bok.
Framtiden ser ljus ut.

För att verkligen bevisa att jag absolut inte lär mig någonting av tidigare erfarenheter så gjorde jag om exakt samma misstag med Anne Swärd.
Till sista andetaget tyckte jag var helt underbar. Svår att prata om, men gigantisk i sin egenhet.
Kvicksand och Polarsommar fixade jag bara inte. Språket funkar inte. Historierna är för tillknäppta. Det kan i många fall vara en fördel, men när jag som läsare irriterat sitter och undrar vad författaren vill. Då är det något som inte riktigt funkar mellan oss.
Som sagt, framtiden är ljus. Det måste den vara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s