2010 i backspegeln

Då var det dags att sammanfatta ett omtumlande år.
2010 var året jag lämnade ön för innerstan. Ett uppsving utan dess like. Inga mera skruttåg med dålig tidtabell.

Hejdå!

Jag försonades även något med det förflutna i och med att det kom inklampande på mitt jobb med bulleråbång. Det visade sig inte vara så farligt. Det visade sig till och med vara ganska trevligt. Vilket var extremt oväntat.

Jag fick en spark i baken från oväntat håll och den kommer jag att förvalta väl. Räkna med det.

2010 var året jag förlorade min tro på litteraturen och sen återfann den hos en egensinnig finska i form av Sofi Oksanen. Därför är Utrensning årets läsning alla kategorier. David Nicholls stal mitt hjärta med En dag. Sara Stridsberg bevisade återigen vilken bländande författare hon är.
Jag läste kanske inte så mycket böcker som jag brukar i år. Men jag läste desto bättre böcker. Delphine de Vigans Underjordiska timmar är kanske den läsningen jag mest kommer ta med mig in i 2011. Den vill liksom inte riktigt släppa taget om mig. Den lurar i bakhuvudet allt som oftast.
Per Hagman borde ha stryk.

På bio var jag i vanlig ordning knappt alls. Den film som reser sig högt över alla andra är Casey Afflecks I’m still here. Joaquin Phoenix visar en gång för alla vilken fantastisk skådespelare han är. Nu kan han göra vad sjutton han vill.
Befriad? Absolut.

I högtalarna och hörlurarna slogs Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray om utrymmet. Hmmm, det är så märkligt det där.
Enligt ryktet splittrades Snook eftersom de hade olika syn på musiken. Och den gör dom samma skiva?! I don’t get it.
Oskar Linnros kammar hem första platsen, men jag undrar om inte ordningen hade varit tvärtom ifall Adams-Rays skiva hade kommit först.
Men jag undrar verkligen hur D A-R tänkte när han släppte sin…

Besöket på Boda glasbruk och Erik Höglundutställningen i somras går till historien som den mest fascinerande upplevelsen. Loppisfyndet i form av en pytteliten turkos vas av herr Höglund var också årets finaste.

Jag lyckade vinna två (2!) böcker i konstlotteriet. Den ena, Rockysamlingen bytte jag bort mot Lokkosamlingen. Den andra; en bok om Stockholmsstadsplanering skulle göra Per Anders Fogelström grön av avund, men jag vet inte vad jag ska göra med den.
Nästa år tänker jag att det borde bli en tavla. Det är ju därför man är med i en konstförening.

Jag skrattade mest åt Sheldon Cooper och The Big Bang Theory tätt följt av Cam och Modern Family.
Mot slutet av året så skrattade jag åt den här fler gånger än jag kan räkna.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s