Ät mig

Här kommer meningen jag aldrig trodde att jag skulle säga om en Sekwabok; När jag läser Ät mig tänker jag på kött.
Det finns något väldigt brutalt och ärligt över Agnès Desarthes historia.
huvudpersonen Myriam är kött och jord och det gör stundtals nästan lite ont att läsa. Det är fascinerande en person som valt att leva sitt liv i bakgrunden kan bli en så pass stark huvudperson. En huvudperson som äger sin historia från första till sista bokstaven.
Vill man leta allomfattande sanningar och undertexter så tycker jag kanske att man ska läsa en annan bok. Ät mig är en närvarande bok. Dess styrka ligger i kniven som skär genom köttet, grönsakerna. Och Myriams egendomliga och härliga röst.

Om du vill göra någon riktigt glad i jul så slår du in Ät mig i ett glansigt rött papper och knyter ett guldsnöre omkring.

Aporpå debatten kring omlaget; det passar inte alls. Vackert, men passar inte ihop med historien. Det är alldeles för polerat och städat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s