Cosmocraving

Idag är en sådan där dag som är svår att sätta fingret på. Allt är liksom lite trevligare än vanligt. Lite mindre på allvar. Mycket mer på lek.
Dagen började med det raraste tänkbaraste mailet från en förläggare.  Det har varit så himla mycket strul med hans titlar (vårt strul) den här veckan att jag till slut skrev att jag blev rädd när jag såg mail från honom. Och idag skrev han och tackade och talade om hur bra jag (vi) är. Jag blev så glad att jag började gråta.
Vilket kraftigt får mig att ifrågasätta svaret på frågan L skickade igår om vart jag ville gå och äta ikväll; ”Var som helst, bara det finns sprit”.
Det finns ett mäktigt sug efter Cosmopolitan i denna arma kropp. Fråga mig inte varför. Jag har inte druckit Cosmo sedan 2001. Men jag längtar verkligen efter att ikväll stå i valfri bar med dramatisk snedlugg och en Cosmo i handen. Kanske till och med prata med en och annan främling. I sällskap med J och L så tror jag knappast att jag har något val.
Så hon med den dramtiska luggen, cocktailglaset och det pärlande skrattet ikväll är jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s