Dagar av högoktan, veckor av stress.

Min kropp börjar så smått säga ifrån mot de senaste veckornas sammanhängande flöde av ständig rörelse.
Jag gillar rörelsen. Jag gillar när det rör sig framåt. Men ibland, som nu, får jag känsla av att världen och jag inte rör oss i samma takt. Världen runt omkring rör sig allt för långsamt. Allt från datorer till cyklister.
Det är ett tydligt tecken på att stressen är monumental.
Då är det tur att jag omger mig med människor som förstår och författare som kan hantera detta tillstånd.

Den senaste tiden har jag och Monika Fagerholm fördjupat vår kärlek. Mer än så säger jag inte just nu.

Annars har det varit mest roligheter och tokigheter.
Jag är en fena på att sy togaklänningar. Sydde en Charleston 20-tals toga till A till hennes överraskningstogapartaj i lördags. Utan mönster. Utan mått. Mycket imponerande. Till mig själv blev det en 50-tals Pinup toga. Utan mönster och med ögonmått. Väldigt roligt.

Stefan L har fått tjänst som huvudlärare på B-A nu när I gått i pension.
Glädjen är stor. Emma och jag klappade varandra på axeln och såg det som till stor del vår förtjänst. Vi har ju promotat honom hårt sedan dag 1.

Till helgen bär jag med mig Jeanette Winterson Stengudarna hem. Så det så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s