Smulor, sår och smultronstrå

Igår kom E hem till mig med ett grässtrå med smultron på.
Det är vackert och det väcker många fina minnen. Om hur jag och min bror och mamma brukade cykla till Herstorpet och plocka smulton och hallon längs med smalspåret. Och vinka till föraren. Det är idylliskt som i en Astrid Lingrenbok.
Och ungefär så långt min nostalgi över barndomen sträcker sig. Nja, det är ju det där med bokkorgen också.
Bokkorgen skrev jag en krönika om för några år sedan. Som jag trodde att jag hade publicerat även här, men så verkar det inte. Hmm, får nog återkomma med den.

Helgen har varit förunderligt slö och vacker. Jag har tagit tag i den där gigantiska högen på golvet och sorterat den. Lite med hjälp av E. Tre högar utkristalliserades snabbt; två av dem var lätta att hantera ”slänga” och ”ge till Myrorna”. Sen blev det då en gigantisk hög med saker som det är onödigt att slänga eller skänka till Myrorna men som jag ändå inte vill ha kvar. När jag tränade igår så kom jag fram till att jag ju kunde lägga upp grejerna här i omgångar och så får folk ge mig något i utbyte som de tycker är en bra idé: roliga saker, saker jag behöver, ett glas vin eller pengar. Allt efter fantasi. Får se hur det blir med den saken. Jag tycker iaf att det var en lite rolig idé.

På boken fronten går det lite trögt nu. La ner Fowles Illusionisten med eftertryck. Trots att K sa att man måste läsa klart den för att förstå hur bra den är. Ja, jag kanske läser ut den nångång när jag är mindre rastlös. Sen gav jag mig på Markus Zusaks Boktjuven, som jag började på i vintras och som jag inte kom någonstans i. Nu har jag nästan läst ut den och är inte speciellt imponerad. Den känns rätt banal och ofokuserad.
Har också börjat läsa Gunnar Nirstedts Platon Persson och blommarn i mörkret. Det är ju en barn/ungdomsbok, men eftersom jag gav den till min brorson vill jag ha lite pejl på den. Hittills: Oerhört rolig. Kan dock undra om barn förstår det roliga med den.
Jag har lagt från mig Lovecrafts Fallet Charles Dexter Ward. Som jag måste säga är en grym bevikelse. Jag hade höga förväntningar på Lovecraft som inte infriades. Har nu fått höra att detta är den sämsta av hans böcker. Tveksamt om jag läser något annat.
Är dock lite sugen på Houellebecqs Emot världen, emot livet som handlar om Lovecraft. När jag skulle säga titeln häromdagen så kallade jag den Emot världen, emot natten, som enligt envisa rykten är en riktig Audrey Fenn mening…
Poetisk och romantisk.
Förstår inte var det påståendet kom ifrån. Jag är hardcore prosaist och realist.

Avslutade helgen med att se Walk the Line tillsammans med E. Den är så underbar. Så perfekt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s