Så var det med löften. Här hålls dom.

Inser att jag lovar rätt mycket i min blogg. Mest att jag ska återkomma med mer tankar, uppdateringar, recensioner osv senare. Vilket jag lite väl sällan gör…

Text om Doft av ondska ska skrivas innan jag säger något mer än jag redan gjort.
Fallet Charles Dexter Ward har jag inte läst ut. Den ska var utläst tills nästa vecka och det borde jag väl fixa.
Illusionisten har jag inte kommit längre i än senast.

Hypnotisören som först kom i min ägo via snälla förläggaren, visade sig var något av en besvikelse. Jag tycker den var pladdrig och okoncentrerad. Jag är ingen deckarläsare, vilket väl delvis förklarar mitt motstånd. Och jag har inte ens läst Stieg Larsson så jag kan inte jämföra dom. Men, ja, allt jag egentligen kan säga är att jag antar att det står en VÄLDIGT känd författare bakom den, annars hade den aldrig promotats så här hårt. Jag antar att jag redan nu utnämner Hypnotisören till årets mycket väsen för ingenting.

Midsommar med familjen var däremot hur rolig som helst. Min bror, mästerplaneraren, blev lite stressad ibland. Lite allmän irritation över en långsam familjemedlem (inte jag!) fanns under stundom. Men i övrigt. Underbart!
På torsdagen åt dom och E middag hemma hos mig. Min bror har träffat E innan, resten har inte gjort det. Medan bror och Ylva lagade maten (ljuvligt god kyckling) så gick Abbe och jag och hämtade E, stolar, tallrikar och glas. Abbe och E fann varandra inom loppet av en sekund.
Sen när vi kom hem till mig la mamma beslag på honom och vägrade släppa taget. Alldeles oerhört pinsamt om ni frågar mig.
Midsommarafton firades på Skansen. Promenader och djur och rosévin. Jag tror inte man behöver så mycket mer.
Midsommardagen på Gröna Lund. Jag trodde jag var tuff, men det visade sig att jag är lite av en fegis som tycker Nyckelpigan är lagom läskig. Mamma åkte spöktåg och det lilla uppskjutet (eller vad den nu kan heta) med Abbe. Mycket imponerande. Tror hon åkte Nyckelpigan också.
Jag fick syn på någon kille, DJ nångting?, i Grotesco (dom som gör Tingeling, anledningen till att jag överhuvudtaget kände igen honom berodde på att dom soundcheckade på Stora scenen under dagen) när vi åt middag på kvällen, så Abbe frågade om han kunde få killens autograf och det fick. Med en snäll hälsning. Han, Micke Lindgren, var helgens hjälte. Tycker Abbe. Tycker jag.
Söndagen promenerade mamma och jag i Gamla Stan och shoppade lite innan dom åkte hem och jag somnade helt utmattad.

Annars. Inte mycket nytt under solen. Cyklar den här veckan. Underbart!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s