You give a little, you take a lot

Nu har jag jobbat en vecka.
Vilken vecka!
Det har varit telefonsamtalpåtelefonsamtalpåtelefonsamtalpåtelef… och en inbox med flera hundra mail varje morgon, sammanbrott på toaletten (inte av mig), sammanbrott hemma hos E (av mig), skratt, stoooort misstag, lyckad räddning (tack Elin) och tacksamhet i form av finfina mail.
Högkvalitativa undersökningar har visat att jag inte kan ha semester utan att klättra på väggarna, så ett tempo som den senaste veckan borde passa mig tämligen väl.
På det hela taget är det sant. Men det krävdes vissa tweakningar för att få det dit. Jag försöker minska mitt kaffe intag till 2 koppar om dagen, äter mycket frukt, dricker mycket vatten och dricker ett glas Proviva Nyponsoppa vid 15-tiden.
Allt detta har gjort att jag nu svarar varje samtal med ett leende på läpparna och har sänkt min röst en oktav (eller nåt) när jag svarar i telefon och har sedan dess knappt haft några arga kunder och de arga har åtminstone hållit sig på mattan.
Jag har skapat mig ett professionellt jag. Ett jag som är glatt och positivt. Det vill säga; far from reality.

För att koppla av/bort på kvällarna håller jag just nu på att plöja Gilmore Girls. Har kommit halvvägs in i säson 5. Luke har precis gjort slut med Lorelai. Sad so sad. Vill man ha Lorelai med Luke eller Christopher? Rory med Dean, Logan eller Jesse? Svårasvårasvåra beslut. Eller det är det egentligen inte. Dummadumma Rory borde vara med Marthy och ingen annan. Vem Lorelai bör vara med är fortfarande svårt att få grepp om.

Jag lyckades glömma två böcker i min exposé över semesterns böcker. Gun-Britt Sundströms Maken har jag tänkt läsa i evigheter, men det har aldrig blivit av och nu tycker jag att det var synd att jag till slut läste den. Den var en gigantisk besvikelse. Den ligger kvar hemma hos min mamma och jag har svårt att tro att hon kommer läsa den. Jag kommer i alla fall aldrig att ta i den igen. Den var inställsam, löjlig och ett väldigt märkligt försök att var subversiv. Visst, den är gammal, men jag tyckte den var i princip värdelös. Inte lika värdelös som Smuts, men snudd på.
När jag ändå är nere i bottenträsket och härjar så måste jag ju nämna En älskares dagbok som väl verkligen inte kan intressera någon annan än Sven Lindqvist själv. Möjligtvis Cecilia Lindqvist, men med tanke på att de är skilda så lär hon ju knappast vilja läsa den igen.

Idag sitter jag på mitt favoritcafé. Det är lagom avkoppling. Skulle skrivit ner mina tankar kring Edelcrantz förbindelser. Kom ihåg boken, men glömde anteckningsboken med alla anteckningar kring den. Dumt.
Tittar inte Malte lite väl mycket mot Akademien…
Jag spanar på alla tatueringar som finns omkring mig. Äckligast idag är tatueringar i armhålorna. Jag förstår tydligen inte sadism när jag säger det, men äckligt är det hurellerhur. Annars tycker jag det är fult med gulliga, blommiga tatueringar på 35-åringar och tribals är sooo 2003.
Kan bara konstatera att det finns väldigt få snygga tatueringar. I alla fall här. Och idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s