Bombyx mon amour

Sommaren sägs vara deckarens högsäsong. Det finns en föreställning om att den svenska läsaren vill ligga i hängmattan och läsa om hur det går för den sargade poliskommissarien i jakten på mördaren.
Den läsaren är inte jag. Men när Frankrikeälskande förlaget [sekwa] ger ut Anne Rambachs bok Bombyx så kastar jag mig ändå över den med de höga förväntningar jag fått på förlagets tidigare utgivning.

Under ett kinesiskt bröllop på restaurangen Bombyx kommer några maskerade män in och skjuter vilt omkring sig. På platsen finns bokens huvudperson, frilansjournalisten Dianne Harpmann för att skriva ett reportage om bröllopet. Dianne är märkt av sorgen efter sin man och sons död, men i och med morden på restaurangen får hon åter ett fokus. Behovet av att utröna vad det var som hände och inte minst varför det hände driver henne framåt och in i ett nät av lögner, hot och svek.
Till sin hjälp får hon kollegan Elsa. Tillsammans börjar de nysta i ett farligt spel där den franska polisen gör sitt yttersta för att skylla händelsen på de kinesiska triaderna, men där kollegorna snart inser att det inträffade inte är så enkelt och där det finns både mäktiga och politiska krafter som är beredda att gå långt för att skydda de skyldiga. Skydda sanningen.

Rambach visar upp nya och intressanta platser i Paris. Ställen långt från de klassiska symbolerna för staden. Personligen undrar jag verkligen om Eiffelkyrkan finns. Om någon vet, hör gärna av er.
Beskrivningarna av karaktärerna är, föreställer jag mig, till stor del färgade av Diannes oförmåga att engagera sig med andra människor. Vilket ibland gör det svårt att hålla isär bikaraktärerna. Ett dilemma som är lätthanterligt med tanke på att det inte är hos personerna styrkan i Bombyx ligger.
Den finns i det vida spannet. I hur påläst och tillgängligt det blir när Rambach skriver om blomsterförädling, bioterrorism och statshemligheter.

Att kalla Bombyx för deckare är kanske att förenkla dess kraftfulla och spännande historia, men i brist på bättre får den gå under den benämningen. Som läsaren hålls man fängslad från första till sista sidan. Detta är ingen klassisk who did it-historia. Det är en roman om hur långt människor är beredda att gå både för att hitta sanningen, men också om hur långt människor är beredda att gå för att skydda sanningen.
Det finns inte en lugn stund i Bombyx. Tempot är högt. Spänningen total.
Resultatet är en eftertänksam känsla av att ha upplevt något helt nytt och en aning om att denna historia inte befinner sig allt för långt från verkligheten.

Annonser

6 reaktioner på ”Bombyx mon amour

  1. Jag kan tala om att Eiffelkyrkan tyvärr inte finns på riktigt. Men många till och med bland parisarna själva var det många som trodde på det.

  2. Tack för informationen Helén.
    Fast jag måste ju erkänna att jag blir lite besviken. Det lät som en plats jag hade kunnat åka till Paris enkom för att besöka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s