Under the influence…

Skrivet med kroppen full av tabletter och febertoppar en bra bit över 40…

Får man önska sig tid att leva?
Får man önska sig guds död när man själv har kniven mot strupen?

Hjärtat värker av saknad. Av hopplöshet. Av misstro.

Svenska kyrkan lever rikt på människors hopp om evigheten.
En evighet som tydligen inte är öppen för alla.
En kyrka där inte alla sorters kärlek är välkommen är ingen kyrka jag har någon som helst önskan att associeras med.

Hittar ni min kropp lämna mig då för död. Ty jag är redan någon annanstans. Med de som räknas. På en plats där Ted Hughes röker en cigarett lutad mot en dörrpost. Alltid med ett bitmärke på sin kind. Stig Dagerman knyter sin slips, knäpper sin kavaj. Lars Forsell skrattar så det ekar genom vintergatan. Ingmar Bergman sitter med sin älskade kinematograf och predikar för Heath Ledger. River Phoenix plockar blommor och kastar dom högt över sitt huvud. Audrey Hepburn dansar barfota till en sång som Frank Sinatra nynnar på. Rita Hayworth står i snickarbyxor och målar ett vitt staket. Ingrid Bergman, Anders Paulrud och Katharine Hepburn bakar bullar. Slas, pappa, Doris Day och Elvis spelar poker. Vid en spis som skulle göra den bästa av kockar grön av avund står Göran Tunström och lagar en måltid som låter höra om sig. Kurt Cobain och Gunn Wållgren dukar ett bord som aldrig tycks ta slut.
Alla är bjudna.
Tiden är evig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s