Columbus var väl mitt namn

”Vet du, det enda sättet att överleva är att bete sig som om det här är en storstad.”

Jag tog en klunk, funderade på om du skämtade med mig. Vaddå storstad?! Det här är en skitig liten håla. Det här är ingenting, på väg att bli ännu mindre. Men det kommer aldrig bli minst, för det skulle ju innebära att den var bäst på nåt och så var det ju inte.

”Från och med nu är det här helvetes hålet Stockholm eller London eller New York. Ja. New York Jag är så jävla trött på att dom tycker jag är konstig, så då kan jag lika gärna vara så jävla konstig som jag vill.”
”Hur då? Hur ska du få det här att vara New York?”

Tänkte du spray paint every corner med din egen tag? Skulle du stå med gitarren på gågatan och sjunga om the city av cities? Kasta flaskor på kommunhuset och skrika att du hatade den här hålan?
Allt det där gjorde du ju redan.

”Jag vet inte… jag tänkte mer att om jag kände att det här var New York så skulle vara det.”
”Du har ju aldrig varit i New York.”
”Nej, men jag har väl sett tillräckligt för att veta hur det är.”
”TV är ju inte på riktigt.”
”Men Paul Auster är. Och John Ashbery. The room I entered was a dream of this room. Det här är drömmen om staden. Den största av städer.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s