Var är kvinnorna?

Grattis alla ni manliga makthierarkier.
Ni kan i dessa dagar fira er största triumf på bra länge.

Det verkar som om ni har legat lågt ett tag nu. Det har inte varit speciellt mycket prat om er och inga utspel har gjorts vare sig av er eller på er bekostnad.
Men som vi alla vet; krafter som er sover aldrig.
Ni bidar bara er tid.

Skalpen får väl sägas vara av yppersta kvalitet.
Av mäktigaste sort.
Ulrika Schenström, statsminister Reinfeldts närmaste person föll tungt när hon väl föll.
Det politiska Sveriges kanske klipskaste hjärna kommer för alltid att bli ihågkommen som en fullbult som kanske inte sover med fienden, men i alla fall kramas offentligt med den.

Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över hela affären. Skratta för att det är så absurt. Gråta för att det är så sorgligt. Jag antar att det mest av allt lutar mot att jag är förbannad.

För det finns väl knappast någon som tror att Jimmy Wixtröm bara råkade gå förbi Judit & Bertil?
Det finns väl ärligt talat ingen som tror att det här inte var en välstrukturerad plan för att:
1. Göra sig av med en kraftkvinna.
2. Ytterligare smutskasta den borgerliga regeringen.

Personligen tror jag inte att det var en tillfällighet att rubrikerna i tidningen från början svartmålade den manliga deltagaren, för att sen, med en vidunderlig snabbhet vända strålkastarljuset mot Ulrika Schenström.
Att det döljer sig en plan där bakom framgår med önskvärd tydlighet när man läser presshanteringen av fallet. Ulrika Schenström får utstå spott och spe för sitt utseende. Notan på 945 kronor resulterade i att hon var klart full, men hur mycket av de 945 kronorna som Anders Pihlblad drack för förtäljer inte historien. Inte heller hur full han var.
På grund av att hon är kvinna är hon självklart som en mamma till Reinfeldt. Det var väl knappast någon som sa att Lars Danielsson var som en pappa till Göran Persson?

Vi det här laget borde det väl stå klart för var och en att det enda sedan alliansens seger i valet 2006 har pågått en hetsjakt på dem utan dess like. Speciellt på de kvinnliga anhängarna. Huvuden har rullat på löpande band och det lär knappast ta slut nu.
Sen kan man argumentera och diskutera till döddagar om hur klokt det var av henne att överhuvudtaget befinna sig där hon var och man kan älta både hennes och Reinfeldt agerande i kölvattnet av händelsen.
Men det finns jämförelser att göra. När Erik Fichtelius ständigt befann sig i Göran Perssons skugga och mer än en gång lät sig dineras av HSB ledde det 2003 till att Fichtelius fick lämna Aktuellt och 2006 till att han lämnade 24. Men HSB satt stadigt i sin stol.
Vilket så vitt jag ser det leder till två slutsatser:

Ulrika Schenström är kvinna i en manlig sfär, en skarp hjärna som är ett självklart hot mot män i maktkarusellen. Och som borgerlig statsminister får du tydligen inte ens försvara din närmaste medarbetare.
Ska man tolka kvinnors reaktion på det inträffade så skulle jag säga att Ulrika Schenström är ett hot även mot en hel del kvinnor.
Hur ska man annars förklara alla kvinnogruppers och feministiska debattörers tystnad?
Varför är ni så tysta när drevet går efter starka kvinnor?
Alla ni som framhärdar att de manliga makthierarkierna finns och verkar, varför håller ni käften när ni får bevis presenterade för er?
För det måste väl ändå betecknas som märkligt att när det blåser orkanvindar kring en kvinna så kommer det inga feministtrupper till hennes försvar.
Som kvinna, ickefeminist och motståndare till alla hierarkier som finns så känns det väldigt, väldigt ensamt här på barrikaden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s