Jag minns det som igår.

16 augusti 1977

-Jag dör. Jag förstår inte… jag förstår inte… jag vill inte leva utan honom. Han… han är allt. Han är gud.

Hon kramar Eva, som i sin förvirring och ensamhet inte kan besvara kramen.
Hon bäddar ner Eva i soffan och stänger finrumsdörren.
Hon tar min hand och säger att vi måste ta hand om Eva idag. Inte störa. Bara tänka glada tankar.

Jag tänker att om en kärlek kan vara så stor att man vill dö för att man blivit lämnad så vill jag aldrig älska. Så ska jag aldrig älska.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s