Gosse, du fattar vad det handlar om

Fortfarande semester.
Väskan full med loppisfynd fick kompletteras med väskinköp för att alla fynd skulle komma med hem.
Krokshult gick resan till på söndagen. Där idrottsföreningen har loppis och auktion vart tredje år. Med mig därifrån hade jag två (2!) emaljkastruller. En gulsvart och en blå. En bordslyster. En solfjäder. 2 juldukar. En hallampa.
Lampan köptes på auktionen och jag fick en näveradventsstjärna på ”köpet”. Efteråt sa mamma polare auktionisten Lasse O att det väl var lampan jag var ute efter. Och det stämde. Han sa ”För 20 år sedan hade du fått den gratis.” och jag sa ”Och fått betala dyra pengar för stjärnan.” Stjärnan skänkte jag till Erikshjälpen.
Högsby svek som vanligt inte. Halva priset på alla kläder. 4 klänningar. 1 underklänning. 1 kjol. 1 pärm i krokodilimitation.
Mariannelund var dock en besvikelse. Dom verkar ha fått storhetsvansinne och satt helt galna priser på det som fanns.
Erikshjälpen var lite tröttsamt. Antar att min fyndarnerv vid det laget hade fått sin dos tillgodo sedd. Det blev en klänning, ett par sandaler och en hawaiiskjorta till E. Och en väska för att få med mig alla fynd hem.

Resten av semestern har mest bestått av pyssel, läsning, shopping och umgänge. Och cykling. Min cykel är perfekt.
Plockade upp en lampa från grovsopen. Nu är den polerad och fin. Behöver nya elgrejer. Och det börjar ju bli en hopplös historia. Köpte grejer. Missade att jag har jordad takkontakt i köket… Fick köpa nytt. Och nu så lyckas jag inte få upp ”spärrblecket” i lamphållaren. Känner mig aningen dum i huvudet…
Så mitt snygga grovsopsfynd ligger på mitt golv och blänker.

Så var det med löften. Här hålls dom.

Inser att jag lovar rätt mycket i min blogg. Mest att jag ska återkomma med mer tankar, uppdateringar, recensioner osv senare. Vilket jag lite väl sällan gör…

Text om Doft av ondska ska skrivas innan jag säger något mer än jag redan gjort.
Fallet Charles Dexter Ward har jag inte läst ut. Den ska var utläst tills nästa vecka och det borde jag väl fixa.
Illusionisten har jag inte kommit längre i än senast.

Hypnotisören som först kom i min ägo via snälla förläggaren, visade sig var något av en besvikelse. Jag tycker den var pladdrig och okoncentrerad. Jag är ingen deckarläsare, vilket väl delvis förklarar mitt motstånd. Och jag har inte ens läst Stieg Larsson så jag kan inte jämföra dom. Men, ja, allt jag egentligen kan säga är att jag antar att det står en VÄLDIGT känd författare bakom den, annars hade den aldrig promotats så här hårt. Jag antar att jag redan nu utnämner Hypnotisören till årets mycket väsen för ingenting.

Midsommar med familjen var däremot hur rolig som helst. Min bror, mästerplaneraren, blev lite stressad ibland. Lite allmän irritation över en långsam familjemedlem (inte jag!) fanns under stundom. Men i övrigt. Underbart!
På torsdagen åt dom och E middag hemma hos mig. Min bror har träffat E innan, resten har inte gjort det. Medan bror och Ylva lagade maten (ljuvligt god kyckling) så gick Abbe och jag och hämtade E, stolar, tallrikar och glas. Abbe och E fann varandra inom loppet av en sekund.
Sen när vi kom hem till mig la mamma beslag på honom och vägrade släppa taget. Alldeles oerhört pinsamt om ni frågar mig.
Midsommarafton firades på Skansen. Promenader och djur och rosévin. Jag tror inte man behöver så mycket mer.
Midsommardagen på Gröna Lund. Jag trodde jag var tuff, men det visade sig att jag är lite av en fegis som tycker Nyckelpigan är lagom läskig. Mamma åkte spöktåg och det lilla uppskjutet (eller vad den nu kan heta) med Abbe. Mycket imponerande. Tror hon åkte Nyckelpigan också.
Jag fick syn på någon kille, DJ nångting?, i Grotesco (dom som gör Tingeling, anledningen till att jag överhuvudtaget kände igen honom berodde på att dom soundcheckade på Stora scenen under dagen) när vi åt middag på kvällen, så Abbe frågade om han kunde få killens autograf och det fick. Med en snäll hälsning. Han, Micke Lindgren, var helgens hjälte. T ycker Abbe. Tycker jag.
Söndagen promenerade mamma och jag i Gamla Stan och shoppade lite innan dom åkte hem och jag somnade helt utmattad.

Annars. Inte mycket nytt under solen. Cyklar den här veckan. Underbart!

Fästingar Förväntningar Farhågor Fasor Familj

Den här veckan är veckan då jag fått saker gjorda. Eller, ja, förra veckan var det nog mest, men denna veckan har jag hanterat det jag beslutade om förra veckan.  Vissa saker gör en så oändligt orolig, men ställs frågan så får man åtminstone svar.  Hur illa det än är.
Tränade hårt igår. Ingen träningsvärk. Vi får se imorgon.
Plockade bort en pytteliten fästing från benet igår. Kanske borde överväga TBE spruta iaf…

För en timma sedan ankom hela stora (hrm 4 personer) familjen till stan. Mamma, Anders, Ylva och Abbe. Ska bli roligt. Roligt. Roligt.
To be continued.

I bokväg läser jag manuset till Hypnotisören just nu. Höstens snackis. Ja, to be continued…

Adrenalin kicks

Det är något märkligt på gång med mig just nu. Jag har en sån märklig lust att göra, för mig, våghalsiga grejer.
Jag tror, tänker mig, att i sommar är sommaren när jag ska prova massa nya, knäppa grejer.
Någon sa att jag söker spänning. Själv tror jag mer att jag på grund av all träning har kickat i gång andrenalinet och det måste få utlopp. Ja, det kanske egentligen är samma sak.

Överst på listan står att cykla ut för Gesundaberget. Vet inte för mitt liv hur jag ska våga, men iaf, drömmen finns där. Det kanske är det tuffaste jag kan komma på.
Nästa på listan är skridskor, eller ännu hellre, långfärdsskridskor. Inser att det är lite fel säsong, men till vintern kanske. Har inte åkt skridskor sen jag var 10 och då var jag riktigt kass på det.
Det mest troliga att genomföra i nuläget är väl skateboard. Det skulle vara så roligt. Kanske hellre longboard än göra massa trick.
Nu tror jag kanske inte att mina läsare i första hand är skateboardåkare, men finns det någon där ute som vill lära mig åka skateboard; hör av er.

Igår kväll var en fin kväll. God mat, gudomligt vin, uttömmande och klargörande samtal, omplåstring av trasiga fötter. Dessutom inköp av fina sommarklänningen.

Better the devil

Igår hängde E och jag loss i Kungens Kurva.
Mycket roligt.
Först Jula och Rusta, eftersom E propsade på det. Vi tog väldigt roliga bilder på E i en bubbelpool.
Sen blev det dags för IKEA, trots Es protester. Fick äntligen en hylla till och nya hyllplan. Köpte även extra kryss till de jag har, så de blir lite uppstödda. Böcker är tungt.
Kom även hem med en lampskärm, galgar och kuddar. Men…. ingen matta. Hade verkligen bespetsat mig på en som i verkligheten var apful. Dumt. Mycket dumt.
Så efter förra helgen målande så har jag nu fått blodad tand och ska köpa bets till hyllorna. Furu gör mig galen. Något mörkt träslag. Borde kanske kolla om Åhléns har någon matta som funkar.
IKEAhataren E kom därifrån med stora innekuddar, sån här runda kuddar, typ cylindrar, och en massa glas. Jaja.
Vi tog även foton där jag bli uppäten av en käpphäst.
Sen åkte vi till Käppala och åt på favvothaien. ”Pad thai med anka?!” det är väl ungefär som att försöka beställa sill och potatis med fläskkarré….

Igår lämnade jag in mina första jobboktips.
1. Bübins unge
2. Igelkottens elegans
3. Bönbok för en vän
4. Människohamn, som jag inte har läst ut än, men som jag är klart imponerad av.

Long time no see.

Det var ett bra tag sedan sist.
Livet har haft en konstant förmåga att komma emellan under årets första tre månader.

Det viktigaste i kråksången är min fina, underbara, kära, älskade lilla lägenhet. Byebye 19kvadrat. Hello 40 kvadrat.  Det är stort som ett slott. För stunden bor Eriks ägodelar hos mig och det finns fortfarande gott om plats. 2 gigantiska garderober. 1 lite mindre. 50-tals luckor i köket. Badkar. Rådjur, ekorrar och hackspettar utanför fönstret. Utsikt över hela Stockholm.
Sen är det ju det här otroliga med Lyrikvännen. Jag ska vara med. Jag har blivit erbjuden att vara med. Inte skickat texter.
Och jobbflytten. Ja, flytt har varit temat för första månaderna. Men nu är jobbet på plats i lokalerna i Magasinet. Och matsalen har sin fördelar.

Läsandet har legat nere. Eller det stämmer väl inte, men jag har verkligen inte läst så mycket bra.  Förrän nu på slutet. Fredrik lät mig läsa Igelkottens elegans innan den ens har kommit. Säger inget än. Har precis läst ut Karlstad Zoologiska av Hanna Hellquist. Charmig och fin. Finns meningar i den som jag kunde ha skrivit. Finns meningar i den som jag har skrivit, fast på mitt sätt. Lionel Shrivers Dagen efter tyckte jag inte var något vidare. Eller den var ju helt okej. Men helt okej är inte tillräckligt i min värld.

2008, så var du 7 dagar gammal

Upptakt, nertakt, tvåtakt, hjärtklapp. 2008 fick en start ingen vill minnas.
Kylan och snön tog kål på alla hoppfulla intentioner.
Slas och Anders Paulrud lämnade tomrum efter sig. Den här gången skriver jag inga hyllningstal. Den här gången väljer jag tystnaden.

Nyårslöfte 1: Mer kul, mindre tråkigt.
Hittills har tråkigt överglänst kul i alla avseenden. Även om Erik would beg to differ.
Musikaliskt, tror, eller kanske mest hoppas jag, att året tillhör Lasse Lindh. Att vara med i Melodifestivalen kanske inte är det mest creddiga han kan göra, men det blir nog bra.
Så här i januarifrustration/desperation/irritation/mutation är han bästa sällskapet. Hjälper mot allt utom förkylningsbaciller.
I år smäller det: Jag säger ”Chris Evans”. Ni säger ”Va?!” Om ett år säger ni ”Åååååh!”
Högt ställda förväntningar: Om det fanns något i mitt liv jag inte hade högt ställda förväntningar på skulle jag vara en mycket gladare människa. Men nu är jag som jag är. So here goes:
Anton Corbijns Control som bygger på Deborah Curtis bok (+lite mer) tror jag stort om. Anders Nilsson gjorde en bländande översättning av boken till svenska förra året. Jag bockar och bugar.
Är det i år Nobelpriset går till allas älskling JCO? Eller till min älskling JW?
Troligtvis går det till en förstockad gammal man med ena foten i graven.
Stefan Lindberg som kursansvarig.
Johan Kinde debuterar som författare. Med en riktig Kindetitel Någon sorts extas.
Kortprosaprojektet. Ska bli ett sant nöje. Ett inte infekterat och bara glädjefyllt nöje.
Lågt ställda förväntningar: Diktsamlingen. Som jag är mycket, mycket trött på. I nuläget vill jag bara bli klar. Jag tror ingenting om den.
Sen tänker jag lämna allt vad träd och mystiska djupdykningar i det egna psyket heter bakom mig. Never to look back.
Nyårslöfte 2: Stop being such a fuckin’ drama queen.

Att se ett äckligt yngel till Arne Weise uttala sig om 2008 i Nöjesguiden får mig att kräkas.
Att Aase Berg nomineras till det där DN priset gör mig glad och varm. Som en kattunge framför öppen brasa. Med taggarna utåt.
Miss Li vill jag höra mer av. Bara jag slipper se hennes äppelkäcka uppsyn. Vad är det med vattnet i Dalarna, egentligen?
Secretary kommer jag inte se om, även om det kanske var den seriöst bästa film jag sett på länge.

Även om jag är lyckligare nu längtar jag alltid tillbaka.

Före:
Rödljus
Thinner
Lämnar
Att presentera ett svin
Celsius
December
Ingen vind kan blåsa omkull oss nu
Vi
Varje litet steg

Efter:
Punkdrömmar
Musik Non Stop
En högerkrok och riktigt blod
The Quiz
I write sins not tragedies
Fulla för kärlekens skull
Fix you

Rundgång… Längtan skala 3:1

A ticket is what needs to be done.

Ticketing can make like easier for many people.
Don’t bother using ticketing it for one-off events (”Buy Audrey a nice present”) or for broader events (Save the world”)

A ticket’s history is what it sounds like; everything that happened to a ticket.

****

Jag befinner mig i purgatory, going downwards. Fast…

Audrey Fenn får en handledare i den bästa av världar.

Veckan från helvetet är överstökad. Jag kan inte direkt säga att jag är tillbaka på banan, men jag är på väg. Lagom till nästa jobbiga vecka börjar kommer jag vara igång igen…
Alla helvetesdjävla studenter har dykt upp den här veckan. Än så länge är de snälla och lite förvirrad, men ge dom några veckor så kommer de antagligen se annorlunda ut. Jag är enormt trött på att höra mig själv säga ”Nu har du lånekort och kopieringsfunktion på det här. Vill du ha inpassering, så du kommer in i datasalarna och skolan på kvällar och helger får du gå ner till V1, det där lilla gula huset precis här bredvid.”

I tisdags började äntligenäntligen andra året. Jag var nervös intill kräkning på väg ut i bilen. Skönt att åka med Emma och Annika. Jennifer kom försent. Alla fick börja med att presentera sig själva och sina projekt. Jag sa floskler som ”krönikor och litteraturkritik”, ”gränserna för jaget” och ”kroppen som slagfält”. Om jag var någon annan skulle jag högaktligen skratta åt mig själv. Högt. Men Mara nickade instämmande i min beskrivning.
Sen fick alla läsa ur sina projekt. Intressant. Kristins verkar intressant. Synd att jag inte hamnade i samma handledningsgrupp.
Efter lunch fick vi en och en gå in i det lilla rummet en trappa upp i biblioteket, prata med M och få våra handledare. Att gå trappan upp var en domedagsfärd utan dess like. Som att gå till sin egen avrättning. Jag var rustad för fullskaligt krig för att slippa få Marie L som handledare. Verkligen rustad.
”Jag tänkte att du skulle få Stefan F som handledare.” ”Eeeh, ja…” ”Ja, han har en lysande förmåga att få de han tar sig an att bli klara med sina manus och väldigt många av dem har även debuterat med det manuset.” Sen följde ett samtal som ungefär gick ut på att jag sa att jag var rädd att jag skulle få någon som likande mig för mycket och hon log sitt allvetande leende och sa att hon inte hade tyckt det var någon bra idé, att hon anade att jag behövde någon helt annorlunda. Respekt.

När vi kom tillbaka till stan, jag kan inte nog understryka hur skönt det var att slippa Lidingöbanan, t-banan, pendeln, bussen och promenadx2, hade jag sällskap med Peter till t-banan och ur min mun kom dagens mest korkade kommentar ”Vad handlar ditt nya projekt om?” Killen har just tillbringat hela dagen med att prata om det och läsa ur det…
När jag till slut kom hem och stängde dörren, så rann all nervositet och stress av mig. Jag slappande av. För första gången sen innan sommaren.

Sen fortsatte veckan i ett märkligt tempo, galet högt med få stopp. Var på bio och såg This is England med Jenny i onsdags. På natten ringde E. Det var väl ett år sen sist, ungefär på dan. Mycket märkligt. Mycket har hänt. Jag kan bara understryka meningen som ringt i mitt huvud det senaste året ”Vad som än händer se alltid ut som en vinnare.” Ibland behöver man inte ens se ut som en vinnare. Det räcker med att höra vad den andra har att säga för att förstå att man är en vinnare.

Torsdag och fredag försvann i ett jobbtöcken. I fredags hade jag typ 1½ diskpass och efter det hade jag grava svårigheter att hålla ögonen öppna. Hade varit fint med den där fikan efter jobbet, men det finns nog andra tillfällen när den passar bättre.

Köpt snygga, snygga handskar och en svart trenchcoat. I höst är det dam ut i fingerspetsarna som gäller.