Vilda Western är ej som förut.

När helvetet fryser över så är gamla hjälten Pär Wiksten med i Allsång på Skansen.
Mitt indiehjärta går i bitar.
Bit för bit.
Bit för bit.

Vad hände sen

-Anna Lindberg, vad gör hon nu?
-Hon simmar hopp… eller jag menar hon hoppar sim.
-Okej…
-Jag menar att hon simhoppar.

För fett hår.

-…måste skölja håret exakt länge. Om det sköljs fem sekunder för lite så blir det som sådant där änglahår man har i granen. Om det sköljs fem sekunder för länge så blir det fett.
-Som Lasarus.
-Lasarus?
-Ja, i Biblen.

Undran…

Jag undrar verkligen vem/vilka det är som söker på ”Audrey Fenn” allt som oftast.

Märkligheter, overkligheter…

Är det bara jag som ser att Robert Mugabe har Hitlermustasch?!

Döden är en bar jag aldrig tänker återvända till.

Jag är turist i dina armar
Säger jag. Lägger handen på din kind.
Lite för hårt.

Den där hösten.
Den här vintern.
Det här regnet säger mer om oss än om årstiderna.
Vintern är som en härlig, ung människa. Han ylar.
Du ylar.

Jag är turist i din famn.
Nu är det bestämt.

Turism, en slags bar i Las Palmas, med ett
recyclat paraply till varje drink. Här kan jag
tänka mig att stanna. Att vara. I slagskuggan
av  urvattnade Piña Coladas.

”Jag minns ingenting. Bara bilder.”
Hur gärna jag än inte vill förtvivlas jag
över hur radikal min brist på Wallander
kan vara.

Du är omeletten. Jag är populärkulturen.
Upproret tillhör någon annan.
Vi vill bara fly.

Jag vill ha snygga kläder, vara på
universitetet och ge lösenordet till snygga
killar.

Twist in my sobriety

Det här är antagligen det roligaste jag har läst i år.