The time is now

Har ställt in cykeln för höst nu. Inga fler cyklingar till jobbet i år.

Har bestämt mig att den här månaden ska bli kontroll på pengaflödet. Jag har ju ingen värdedepåstation i Västberga att plocka pengar från.
Detta till trots så var jag på shoppingtur idag och kom hem med… ingenting. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att hitta en snygg v-ringad svart kofta. Ett sådant basplagg borde det ju finnas massor av. Men inte.

Eftersom jag har lagt av mig helt med populärkulturkollen så får jag sent omsider utbrista ett Oh Lord! om Beth Ditto. Herregud vilken ikon! Herregud vilken kvinna! All respekt och mer där till.  Blev lite sugen på att klippa mig kort när jag såg omslaget till Love Magazine.

I motsatt ände av skalan hittar jag dom där tvillingarna Olsen. Tydligen är de modeikoner, vilket är helt obegripligt. Dom ser ju ut som aliens. Helt obegripliga.

Happy in a haze

Sällan studsar en plåttermos.
Fanns det en kille i mitt tidigare liv som hade som favvouttryck. Nu är vi nyblivna vänner på facebook. Det är väl grejen med fb; att man får reda på vad folk från förr gör nu för tiden. Iaf för mig som inte ägnar mitt liv åt att nätverka ihjäl mig.

Just nu skulle jag säga att plåttermosarna studsar hejdlöst. Hela tiden. Round the clock. Igår övergick kandetkandetkandet till detkandetdetkandetdetkandet. Ja, jäklar vad det kan det. Inte nog med att jag fick jobbet dom var eniga om att det var mig dom ville ha.
Tycker nästan att jag förtjänar det efter att ha genomlevt intervjun from hell.
”Hur många tunnelbanevagnar finns det i stockholm? Jag är i första hand inte intresserad av svaret utan av hur du kommer fram till det.”
Hur ser ditt svar ut? Let me know.

Som present till mig själv köpte jag tjusiga träskosandaler från Knulp som jag kommer älska livet ur under mångamångamånga år.
Såna här fast mörkbruna:

Vision of love

Om jag var rik hade den redan hängt i min hall. Och jag hade längtatlängtatlängtat till snö och kyla.
Ida Sjöstedt står bakom vinterns drömkappa.

Audrey Fenn får en handledare i den bästa av världar.

Veckan från helvetet är överstökad. Jag kan inte direkt säga att jag är tillbaka på banan, men jag är på väg. Lagom till nästa jobbiga vecka börjar kommer jag vara igång igen…
Alla helvetesdjävla studenter har dykt upp den här veckan. Än så länge är de snälla och lite förvirrad, men ge dom några veckor så kommer de antagligen se annorlunda ut. Jag är enormt trött på att höra mig själv säga ”Nu har du lånekort och kopieringsfunktion på det här. Vill du ha inpassering, så du kommer in i datasalarna och skolan på kvällar och helger får du gå ner till V1, det där lilla gula huset precis här bredvid.”

I tisdags började äntligenäntligen andra året. Jag var nervös intill kräkning på väg ut i bilen. Skönt att åka med Emma och Annika. Jennifer kom försent. Alla fick börja med att presentera sig själva och sina projekt. Jag sa floskler som ”krönikor och litteraturkritik”, ”gränserna för jaget” och ”kroppen som slagfält”. Om jag var någon annan skulle jag högaktligen skratta åt mig själv. Högt. Men Mara nickade instämmande i min beskrivning.
Sen fick alla läsa ur sina projekt. Intressant. Kristins verkar intressant. Synd att jag inte hamnade i samma handledningsgrupp.
Efter lunch fick vi en och en gå in i det lilla rummet en trappa upp i biblioteket, prata med M och få våra handledare. Att gå trappan upp var en domedagsfärd utan dess like. Som att gå till sin egen avrättning. Jag var rustad för fullskaligt krig för att slippa få Marie L som handledare. Verkligen rustad.
”Jag tänkte att du skulle få Stefan F som handledare.” ”Eeeh, ja…” ”Ja, han har en lysande förmåga att få de han tar sig an att bli klara med sina manus och väldigt många av dem har även debuterat med det manuset.” Sen följde ett samtal som ungefär gick ut på att jag sa att jag var rädd att jag skulle få någon som likande mig för mycket och hon log sitt allvetande leende och sa att hon inte hade tyckt det var någon bra idé, att hon anade att jag behövde någon helt annorlunda. Respekt.

När vi kom tillbaka till stan, jag kan inte nog understryka hur skönt det var att slippa Lidingöbanan, t-banan, pendeln, bussen och promenadx2, hade jag sällskap med Peter till t-banan och ur min mun kom dagens mest korkade kommentar ”Vad handlar ditt nya projekt om?” Killen har just tillbringat hela dagen med att prata om det och läsa ur det…
När jag till slut kom hem och stängde dörren, så rann all nervositet och stress av mig. Jag slappande av. För första gången sen innan sommaren.

Sen fortsatte veckan i ett märkligt tempo, galet högt med få stopp. Var på bio och såg This is England med Jenny i onsdags. På natten ringde E. Det var väl ett år sen sist, ungefär på dan. Mycket märkligt. Mycket har hänt. Jag kan bara understryka meningen som ringt i mitt huvud det senaste året ”Vad som än händer se alltid ut som en vinnare.” Ibland behöver man inte ens se ut som en vinnare. Det räcker med att höra vad den andra har att säga för att förstå att man är en vinnare.

Torsdag och fredag försvann i ett jobbtöcken. I fredags hade jag typ 1½ diskpass och efter det hade jag grava svårigheter att hålla ögonen öppna. Hade varit fint med den där fikan efter jobbet, men det finns nog andra tillfällen när den passar bättre.

Köpt snygga, snygga handskar och en svart trenchcoat. I höst är det dam ut i fingerspetsarna som gäller.

Audrey Fenn köper skor i den bästa av världar.

Idag skulle jag köpa ett par byxor och kom istället hem med tre par skor. Hittade ett par sneakers som var snygga och sköna och ett par basketkängor som var som basketkängor ska vara + sköna. Sen upptäckte jag att man fick tre till priset av två och började leta efter ett par duktiga och ordentliga skor, men till slut gav jag upp. Och insåg att om jag får dom ”gratis” så kan jag ta vilka som helst, även om jag aldrig använder dom.
Det blev de här:

Träffade fröken T som sa att hon ska flytta till Paris och skriva masters i teatervet. Blir både lite avundsjuk och väldigt glad.

Back with a vengeance.

Efter en resa som får mig att förstå varför folk hatar SJ kom jag sent igårkväll hem igen efter en vecka i det gråaste av Småland. Sedan jag klev av tåget har jag inte ens öppnat en bok, så nu börjar jag bli lite lässugen igen. Bokpaketet från underbarnet i norr som skulle kommit innan jag åkte är fortfarande på villovägar, så jag kanske får gå å köpa mig en pocketbok.

Väskan är full (nåja) av loppisfynd; två klänningar, en blåvit randig herrskjorta, en tavla, ett 50-tals plockfat och technicolor vykort från Bangkok. Saker man helt enkelt inte kan leva utan.

I helgen dök storebror med familj upp. På lördagen cyklade vi dressin. Jag med en energisk 7-åring vid min sida. Väldigt, väldigt roligt. Trots regnet.
Den middag storebror lagade på kvällen var bland det godaste jag ätit. Pasta med en upphottad av Saltimbocca; lövbiff istället för kalv, salami istället för parmaskinka och spetsig tomatsås med kapris och sardeller. Molto Bene! Och födelsedagspresenten till storebrors sambo var en riktig hit. Roligt att se henne bli så överraskad och glad.
Ljungberg har gått till West Ham. Får väl räknas som ett nerköp, men var nog ändå det bästa som kunde hända. To be continued.
Björn Ranelid är arg på Jan Guillou och menar att han är en mycket bättre på att argumentera än vad Guillou. Jag trodde han hade fullt upp med att applicera läppglans…

Strata var ett möte som jag kommer leva på ett bra tag.

 

Födelsedagspresenten.

Idag hittade jag till slut en födelsedagspresent till brors sambo som jag tycker håller. Det är svårt att ge något till någon som man tycker om, men inte har 100% koll på vad hon gillar. Jag vill ge henne något som bara är till henne och inte till henne och min bror. Det blev till slut detta halsband av Maria Kristensen.