Run, run, run, run

Åh herregud är antagligen det enda som är lämpligt att säga efter första genomlyssningen av John MEs Run skriven av Joakim Berg. Det är något nästan magiskt i det här att han lyckas med att få mig att upptäcka honom igen när jag tänker att nu kan jag honom utan och innan. Eller, ja, hans låtar. Fenomenalt.
Jag menar självklart Joakim Berg, om det nu var någon som trodde något annat…

Small boxes, big boxes, boxes everywhere.

Idag kommer höstens andra box.
Den stora boxen.
Boxarnas box.
The box that rules all other boxes.
Kentboxen är på ingång.

PO Tidholm borde ta sig en funderare på vad han håller på med. Visst, han må ha rätt i ett och annat han säger, men den där överlägsna attityden borde någon verkligen ta och tvätta bort från honom.

Finns gud?

Fick frågan den något förvånande frågan på jobbet idag:
-Är du kentfanatiker?!

Mitt svar blev det något töntiga men sanningsenliga:
-Skojar du?! There’s only one god och hans namn är JB.

Ja, fånigt, men ärligare än så kan jag inte bli.

Våga vara rädd

Du frågar mig vad kärlek är.
Men jag vet inget om det där.
Bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå.

Ja… så lyckades dom igen. Jag kan kalla mig ensamseglare, men så länge kent finns har jag sällskap på den stora oceanen.

You know that I’m fallin’ and I don’t know what to say

Idag har den kollektiva hopen bestämt sig för att demonstrera. Demonstrera under parollen ”Ett år räcker” eller något annat tramsigt.
Jag ligger hemma och är fortfarande snorig , febrig och så mycket gladare blir jag inte av sånt här. Känner mig lite som Anders Björk, under konstitutionsutskottet utfrågning av Carl Lidbom.
Hade jag varit frisk hade jag gått med plakat där det stod: ”Hurra för ett år utan HSB!” ”Rom byggdes inte på en dag” ”Reinfeldt is the man” ”Maud är toppen” .
Vi har decennier av socialdemokratiskt missbruk bakom oss. Decennier av nedmontering. Tror den där kollektiva hopen verkligen att allt kan ställas till rätta på 365 dagar? (Den virtuella sucken här är enorm.)

Idag släpptes videon till Ingenting. Att säga att den är suspekt är ett understatement. Adam Berg gör comeback. Det är en anledning att vara glad även en dag som denna.
Kolla själva här.

Och hur som helst och var som helst…

Min värld ska aldrig röra din
Din värld ska aldrig röra min

Jag må vara febrig, yr, snorig och sur, men inget kunde stoppa mig från att i ett virusmoln gå från jobbet till närmaste skivaffär och införskaffa Ingenting.
Det är ett rituellt system som jag och kent har upparbetat under åratal av samvaro. Jag går till närmaste skivaffär och köper skivorna samma dag som de släpps. Fram till dess att jag kommer hem och spelar den själv undviker jag radion och alla medier som kan utsätta mig för låten/låtarna innan jag har kommit hem och under strikta former lyssna på den/dom själv.
Detta kan vara svårt, speciellt om man väljer att köpa skivan i en riktig skivaffär. Idag var det lugnt. Dom spelade Amy Winehouse.
Jag och en kopp kaffe och mina pojkar och den allra första lyssningen. En formel som håller.

Ja… vad säger kan jag säga? Jag må låta som en upprepning av mig själv, men kent har gjort det igen.
Jag skulle inte utge mig för att vara den allra mest objektiva lyssnaren, men å andra sidan kan jag mina kent.
Det är bombastiskt, det är 80-tal, det är arenasynthpop av yppersta kvalitet. Det är Lustans Lakejer, Human League, Eurythmics, vet i sjutton om man inte kan hinta en aning Fleetwood Mac där någonstans också. Eller så är det bara jag som verkligen vill ha den där Fleetwood Macreviveln. Men allra mest låter det som kent. Ingen kan sjunga ”älskling” som Joakim Berg.
Men frågan är om inte b-sidan i vanlig ordning är snäppet bättre.

Jag säger Ingenting…

Vad var det jag sa…

Mot söderns land.

Stora känslor stora ord
men allt av vikt Jag säger
har Jag stulit ur en bok

Jag har i min packning två tjocka pärmar med texter som ska gås igenom. Se om det finns något att använda i diktsamlingen. Jag har Helena Erikssons Strata. Japp, jag ska vara förberedd inför valet av handledare.

Min poetgloria hänger på sned. Allt jag vill säga har någon annan redan sagt. Och dessutom så mycket bättre. Min lilla kortprosa idé har Jeanette Winterson redan skrivit. Alla ord jag älskar, alla fraser jag tycker är mina är egentligen Joakim Bergs. Jag sätter pengar på att kommande skivan åtminstone innehåller en text om träd.

I senaste numret av Kulturen har jag ett pyttelitet hörn av löpet. Den säger nog mer om mig än om Isobel Hadley-Kamptz bok. Snyggt var det iaf.