Venedig är en fisk

Jag kan ärligt säga att jag aldrig har haft någon speciellt stor önskan om att åka till Venedig. Jag har tänkt på den som en ganska smutsig och sönderturistad stad. Och illaluktande. Fråga mig inte varför.
Kanske för att Venedig är en stad som alla har en uppfattning om. Ungefär som New York.

Efter att ha läst Tiziano Scarpas Venedig är en fisk är min känsla en helt annan.
Jag känner mig lite lurad. Av vem vet jag inte, kanske allra mest av mig själv som gått omkring med den här snorkiga attityden gentemot Venedig.

Nu vill jag inget hellre än flanera runt, gå vilse i staden som det inte går att gå vilse i. Jag vill åka till Murano och titta på glas. Jag vill se Burano i all sin färggladhet. Känna den disiga solen i ögonen en tidig på morgon på Markusplatsen.

Alla dessa tankar föds genom läsningen. Scarpa är rak och ärlig i sin kommunikation, han berättar utan omskrivningar om sin stad. Kanske inte den vackraste, men det är ändå hans stad.

Venedig är en fisk är utgiven av relativt nya förlaget Laurella & Wallin som ger ut något så fantastiskt som skönlitterära reseguider. Det här må vara min första, men garanterat inte min sista läsning av förlagets böcker. Alldeles underbart.

About these ads

4 reaktioner på ”Venedig är en fisk

  1. Åh! jag läste Florens fyra årstider nyligen (samma förlag) och uppskattade också jättemycket. Själv gillar jag Venedig, men älskar Florens.;) Det är verkligen en jättebra ide det här med skön reselitteratur. Reseskildringar fast från någon som verkligen bor och älskar sin stad. El berättelser på annat sätt förstås. Om jag åker tillbaka till Venedig så kommer jag garanterat läsa den här, om inte så kanske jag läser den ändå.;)

  2. Läs den ändå!
    Jag vill gå omkring i Venedig med den i handen.

    Och Florensboken ligger på önskelistan. :)

  3. Litterära reseböcker är en kategori jag skänkt en tanke men inte kommit närmare än så. Låter som en förförande kombination dock! Måste genast kolla vilka fler destinationer förlaget har att bjuda.

    1. Jag kan säga att jag nog aldrig har ägnat den här genren en tanke innan jag stötte ihop med Laurella & Wallin.

      Än så länge (och kanske enbart) bara italienska städer.

      Formatet är så fint på dom att bara det gör mig hel lycklig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s