Havsmannen

Det fanns en enda anledning till att jag valde att läsa Carl-Johan Vallgrens splitternya Havsmannen.
En enda anledning. Och det var den av förlaget superhypade stunden när Nella öppnar dörren och ser…
Ja… vad hon nu ser var höljt i dunkel. Men förlaget lovade att läsaren skulle resa sig upp i ren häpnad/chock/förundran.

Inte vet jag, men jag måste ha sovit när jag läste just det stycket, det fanns inget som gjorde mig stel av skräck eller förundrad eller chockad eller något.
Det enda som sticker ut ur den allmänna tristessörjan är när gangsterpojken Gerhard väldigt tidigt i boken plågar livet ur en kattunge. Där fick jag hoppa över några rader för att skona mitt kattungsälskandehjärta.

Annars; ja det är en trasig 80-tals barndom med trasiga barn och alkoholist/kåkfarande föräldrar. Ett litet samhälle som in i det längsta väljer att blunda. En storsyster som gör allt för sin lillebror.  Mobbare. Tyranner. Förtrogna.
Well, det är inte första gången du läser det. Och inte sista.
Men vänta… om vi stoppar in ett havsvidunder så gör det all skillnad.
Eller… nej… det gör det inte. Inte det minsta.

About these ads

En reaktion på ”Havsmannen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s