Utan ett ord

Idag har jag slöat i soffan tillsammans med Linwood Barclays Utan ett ord.
Jag har haft Barclay på min lista över författare jag någongång ska läsa. Jag minns inte riktigt varför.
När jag var på Myrorna igår så hittade jag Utan ett ord och tänkte what the heck, nu är det dags.

Fjortonåriga Cynthia vaknar en morgon och finner att hela hennes familj är spårlöst borta.
25 år går utan att hon får någon klarhet i vad som hände dem. Hon är överbeskyddande mot sin dotter, hon lever med skuggorna. I ett försök att få veta vad som hände medverkar hon i ett tvprogram. Efter det händer inte mycket, förrän telefonen en dag ringer och någon säger att hennes familj förlåter henne.

Jag är helt säker på att jag inte har läst den här boken. 100% säker. Ändå känner jag igen den här historien så himla väl. Så vitt jag kan se har den inte blivit film, men det måste den nästan ha blivit. Någon som vet?

Hur eller hur, Linwood Barclay är en intressant bekantskap. Han är en väldigt smart författare, så mycket inser jag efter den här första boken. Småsmå spår som leder fram till slutet. Jag är ganska förtjust i hur han handskas med sina karaktärer;  dom är fula och snygga och onda och dumma och rädda och tröga. Men Barclay ömmar för dem alla.