Tillbaka i vardagen

Idag är det tillbaka på jobbet som gäller efter veckor av sköna dagar.
Det är allt annat än roligt idag. Jag är seg och min kropp värker efter en halvdag. Och det gåååår såååå låååångsamt.
Vad som däremot var roligt var att Miranda Julys No one belongs here more than you låg och väntade på mig. Det ska bli en intressant läsning. En läsning jag ser fram emot.
Just nu tampas jag med Amanda Hellbergs Styggelsen och det går än så länge inte jättebra.
I övrigt  tycker jag att jag har den snyggaste koppen på jobbet. Den kommer vara anledning till under de närmaste veckorna.

Sommarens läsning; juvelen i kronan

Det känns som att det börjar bli en upprepning, det här att hylla allt vännerna på Sekwa tar sig för. Men det är svårt att sluta när det som de ger ut är precis i min smak. Sparsmakat och finlir på högsta nivå.
Anne Rambachs Bombyx skulle jag säga vara förra sommarens stora överraskning, stora läsning. När det nu kom en ny bok, Doft av ondska, av Rambach lagom till sommaren så var det svårt att inte kasta sig över den. Kasta sig över den med hull och hår. Bara omslaget i sig får många pluspoäng. Jag skulle vilja ha bilden  förstorad och inramad hemma på väggen.
Doft av ondska inleds med mordet på Angelina Jolie i samband med releasefesten för parfymen Enfer som hon ska vara ansiktet för.
Jag trodde det skulle göra det svårt att läsa, att mordet som begås är på en existerande, levande person. Men i likhet med Oates Blonde så blir den verkliga personen en fiktiv person, skild från sitt riktiga jag.
Vår ledsagarinna i sökandet efter Jolies mördare är, precis som i Bombyx, journalisten Diane Harpmann.  Vi tas på en färd genom det vackra och luxuösa Paris.
Doft av ondska är, i brist på bättre ord, rafflande. Det är svårt att släppa den. Det är svårt att inte förföras av skönheten och spänsten i Rambachs värld. Det är karismatiskt och fyllt av oro och blickar runt hörnet.
Jag vet inte om jag ser Harpmann som en hjältinna, snarare som en ledsagarinna i Rambachs böcker. Hon är ett trevligt sällskap och det är skönt att hon är både skör och stark. Hon går på törnar och hon reser sig. Harpmann är ingen hjälte, men förbannat bra på att lösa mordgåtor.
Jag längtar redan till nästa sommars Rambachbok, för jag antar/hoppas att det kommer en då också.

Sommarens läsning; juvelsamlingen

Det blev mycket skräp och halvdålig läsning den här sommaren. Men det finns ju även enorma upplevelser.
Ewa Rudlings Svenska författare kanske inte är en bok man läser från pärm till pärm. Fotografier av författare ackompanjerade av texter skrivna av författarna själva om sin bakgrund. Agneta Klingspors text var en positiv överraskning, i likhet med Alexander Ahndorils. Bilderna på Klingspor, Majgull Axelsson och Elsie Johansson, dom tror jag tillsammans representerar allt jag vill vara som gammal (äldre). Vitala, erfarna, insiktsfulla och förbannat jävla vackra på ett färgstarkt och personligt sätt.
Claire Castillons Insekt, mitt ena dåliga samvete, läste jag en eftermiddag i solen på Millesgården. Det var något väldigt märkligt att läsa den i hettan, vid sidan av groteska statyer och tämligen obehagliga målningar av Franco Leidi. Som att frysa mitt i hettan. I likhet med Man kan inte hindra ett litet hjära från att älska är den kort, texterna är hårt hållna. Castillon är inte de många ordens författare och det gillar jag verkligen. Castillons texter kryper under huden. Man äcklas, rynkar på näsan, oroas, ler lite smått och lägger den ifrån sig med en stor känsla av tacksamhet. Det är en trygg, men samtidigt oberäknelig författare att ägna sig åt. Man är trygg i vetskapen att det man läser är bra och begåvat och det är fullkomligt oberäkneligt i sitt tematiska register.
Det ska bli så intressant att höra henne prata om sitt skrivande i höst på Kulturhuset.
Andra Sekwaläsningen den här sommaren får ett alldeles eget blogginlägg.
Dåliga samvetet nummer 2 var Joyce Carol Oates Blonde. Joyce Carol Oates är mästerlig i denna mästerliga, storslagna bok där Marilyn Monroe, eller snarare Norma Jean Baker, är huvudperson.
Det är så iögonfallande intelligent och tjusigt hanterat. Att göra världens mest berömda blondin, den sexigaste av dem alla, till huvudperson i en fri fantasi. En historia som inte utger sig för att vara sanningen, men som ändå speglar en sanning så mycket starkare, ärligare och mer svårhanterad än bilden av den ständigt leende sexikonen.
Att leva med flickan är stundom lätt, stundom svårt. Som läsare känner man med alla händelseförlopp. Den galna mamman, den frånvarande pappan, Fleece, Cass, Arthur Miller, Clark Gable och alla andra bildar fond till ett ödesdigert liv. Ett liv som på de sista sidorna är outhärdligt. Det är så hemskt hur hon framstår som så gammal, slut.
Marilyn Monroe. Ständigt i händerna på omständigheterna. Så fångad i myten om sig själv att hon knappt vet vad hon ska göra. I hennes egna ögon är Norma Jean, men i omvärldens ögon än hon, för alltid, förknippad med sexighet.
Hur kan man annat än att älska Blonde? Det här är ett styrkebevis utan dess like från den kanske främsta av levande författare.
Men det vet ni antagligen. Ni som läste den här boken för en sisådär 8 år sedan…

Sommarens läsning; Svenskt

I traven med svenska böcker finns lite av varje. Gunnar Nirstedts Platon Persson och blomman i mörkret var riktigt rolig. Inte min vanliga typ av läsning. Men jag skrattade många gånger och tyckte Platon Persson var rätt förtjusande i sin konstighet. Men förstår barn den? Jag är rätt tveksam. Tvivlar till och med på det.
Barbara Voors Islossning var en positiv läsning. Om hur olika människors sorg tersig eftersamma personer. En långsam läsning, som fick ta sin tid. Som att krypa in i en liten trygg kokong och stanna där under läsningen. Trevligt.
Viktor Johanssons Kapslar var ju min lilla förälskelse häromåret, så jag har väl undvikit Eterneller med flit. Och, ja, jag vet inte den är inte dålig, den är inte bra. Den bara är. Och det skulle kunna vara gott nog. Med Eterneller faller bara i glömska.
Jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom är en…ja… vad är det? Skulle kunna kalla det essäsamling, men ändå inte. Det är i alla fall en inspirerande bok Hanna Hallgren har gjort. Texten Depressiv europé är redan en klassiker. Publicerad i Glänta och använd i undervisningen på Biskops-Arnö.
Jag tycker om att Hanna Hallgren är så utanför ramarna. Det verkar som att hon inte bryr sig och därför blir det hon skriver så mycket starkare. Hon vågar ta ett steg längre. Samplingen av Peter Wolodarskis i Paranoid dagbok är förbluffande och kaxig. Det är svårt att undvika henne. Och man ska inte göra det heller.
På min lilla tur till Myrorna i Ropsten hittade jag även Helena Erikssons Skäran för 20 kronor. Kanske det stora fyndet. Helena Erikssons poesi talar direkt till mig. Det känns som att vi rör oss i samma litterära landskap i poesin och jag gillar henne verkligen. Det är vackert, åh så vackert. Och det är närvarande. På sista änden är nog närvaro det enda jag begär av en poet. Det är inte så mycket. Men det är svåruppnåeligt.

Sommarens läsning; bottennapp

I högen; det här går ju inte ens att läsa hamnar Shelagh Delaneys A taste of honey, Jonathan Franzen Den obekväma zonen, Jonathan Safran Foers Allt är upplyst, Haruki Murakami Kafka på stranden och Roberto Savianos Gomorra.
A taste of honey är en pjäs som ofta nämns i samband med Morrissey. Det lär vara en av hans favoritböcker. Jag är inte med alls. Morrissey är en favorit, han står högt i kurs som musiker, som låtskrivare. Men det här är rent skräp. Läs John Osbornes Look back in anger istället. Den är värd det.
Hypen med Gomorra som stormade genom landet i vintras gjorde att jag köpte den då och har försökt läsa den sedan dess, men nu har jag definitivt lagt ner. Den är ju helt omöjlig. Ingenting i den är värd att minnas. Den bara tjatar på. Va fan, jag undrar hur många som hakade på den i vintras som gillade den eller ens läste ut den. Totalt ointressant. Totalt värdelös.
Kafka på stranden… ja… jag började läsa och ställde mig snabbt frågande. Odysseus resa? Pratade om den med J, min Japanexpert, som inte heller såg den som något värt att ödsla tid på. Någon dag kommer jag kanske att läsa Fågeln som vrider upp världen. Men det lär nog dröja ett tag.
Jonathan Franzen är en författare som jag verkligen vill gilla, men det går inte. Läste Tillrättaläganden för några år sedan nu har jag då gett med på Den obekväma zonen. Jag tror inte att jag orkar med Franzens ältande om sitt liv, sin barndom. Det funkar inte. Det går inte att läsa en författare som ägnar sitt författarskap åt att hantera sin barndom, men inte kommer fram till något.
Och min andra Jonathan Safran Foer läsning Allt är upplyst var inte upplysande eller upplyftande. Tråååkigt. Kanske är den bättre på engelska, på svenska funkar inte Alexanders styltiga språk. Jag föreställer mig att det är charmigt och roligt på engelska. På svenska blir det bara krystat.
Provade mig även på att läsa chic litt, i form av Marian Keyes Är det någon där? Inget finns att säga. Störtlöjlig.

Sommarens läsning 1; Lesbian Love

I Ewa Rudlings Svenska Författare skriver Birgitta Stenberg att många unga kvinnliga författare har berättat för henne hur mycket Kärlek i Europa har betytt för dem, för deras skrivande. Mina förväntningar var skyhöga. Jag har letat efter den ett bra tag och de har verkat helt omöjlig att få tag på. Tills jag besökte Myrorna i Ropsten nyligen och hittade den för 20 kronor. Dessutom med bild från Apelsinmannen på omslaget. Tv-serien alltså, som jag minns som så himla bra.
Men boken… ja… boken. Som sagt mina förväntningar var höga och den levde på intet sätt upp till mina förväntningar. Jag tyckte mest den var trist och gav inget. Visst, det är väl spännande att läsa den exposé över människor Birgitta Stenberg tecknar. Men så himla bra kan jag inte påstå att det är. Alla människor liknar till slut varandra. Kanske är det det som är poängen. Jag vet inte. Den når inte fram till mig iaf.
Det verkar som att temat i mina läsningar denna sommar har varit lesbisk kärlek. Topparna har varit höga. Dalarna har varit ointressanta.
En klar överraskning var Jessika Berglunds Simtag. Som jag tyckte var så vacker och skir. Om plågan av att inse att ens känslor för ens närmaste vän inte är av enbart det vänskapliga sorten. Jessika Berglund formar sin historia kring årstidernas växlingar. En grepp som kan te sig enkelt, ja det är ju enkelt, men det är också svårt. Svårt att övertyga läsaren om att man inte bara har gjort det enkelt för sig. Författaren kan sina årstider och sina miljöer. Och är inte rädd för sin historia. Det känns befriande och oväntat att hitta en debutant som är precis så här orädd.
Jag kommer bära med mig den här historien länge.
Katja Timgrens debutroman Ingenting har hänt är väldigt filmisk i sitt uttryck. Korta kapitel, som scener. Jag vill tycka om den, men det är svårt. Uttrycket är för vagt, som att författaren inte riktigt vågar berätta den historia hon vill. Eller, snarare, som att författaren tar omvägar kring kärnan i sin historia. Jag skulle uppskattat ett rakare språk, en mindre poetisk form.

Sommarens läsning; prolog

Det bhar blivit en hel del läst de senaste veckorna. Hyllan med böcker som borde läsas är nästan tom! En del har jag lagt ifrån mig. Andra har varit ljumna. Och sen finns det då guldkornen som sticker ut och gnistrar som diamanter.

Det blir en hel hög inlägg idag. Håll tillgodo.

Jag får peta in John Bergers Och likt fotografier; min älskade, våra ansikten snabbt förbleknar här. Och samtidigt erkänna att jag enbart köpte den för att titeln var så vacker. Har ingen större erfarenhet av Berger, jag vet att många håller honom högt, men våra vägar har inte korsats förut.
Tänkte mycket på Joan Didions Ett år av magiskt tänkande när jag läste den. En bok som är lite som en varm filt, att krypa in i och känna sig trygg. Vara i och mår bättre av när man kommer ut på andra sidan. Den var tänkvärd. Den gläntar på dörren till ett författarskap som jag ser framemot att stifta bättre bekantskap med.

Gosse, du fattar vad det handlar om

Fortfarande semester.
Väskan full med loppisfynd fick kompletteras med väskinköp för att alla fynd skulle komma med hem.
Krokshult gick resan till på söndagen. Där idrottsföreningen har loppis och auktion vart tredje år. Med mig därifrån hade jag två (2!) emaljkastruller. En gulsvart och en blå. En bordslyster. En solfjäder. 2 juldukar. En hallampa.
Lampan köptes på auktionen och jag fick en näveradventsstjärna på ”köpet”. Efteråt sa mamma polare auktionisten Lasse O att det väl var lampan jag var ute efter. Och det stämde. Han sa ”För 20 år sedan hade du fått den gratis.” och jag sa ”Och fått betala dyra pengar för stjärnan.” Stjärnan skänkte jag till Erikshjälpen.
Högsby svek som vanligt inte. Halva priset på alla kläder. 4 klänningar. 1 underklänning. 1 kjol. 1 pärm i krokodilimitation.
Mariannelund var dock en besvikelse. Dom verkar ha fått storhetsvansinne och satt helt galna priser på det som fanns.
Erikshjälpen var lite tröttsamt. Antar att min fyndarnerv vid det laget hade fått sin dos tillgodo sedd. Det blev en klänning, ett par sandaler och en hawaiiskjorta till E. Och en väska för att få med mig alla fynd hem.

Resten av semestern har mest bestått av pyssel, läsning, shopping och umgänge. Och cykling. Min cykel är perfekt.
Plockade upp en lampa från grovsopen. Nu är den polerad och fin. Behöver nya elgrejer. Och det börjar ju bli en hopplös historia. Köpte grejer. Missade att jag har jordad takkontakt i köket… Fick köpa nytt. Och nu så lyckas jag inte få upp ”spärrblecket” i lamphållaren. Känner mig aningen dum i huvudet…
Så mitt snygga grovsopsfynd ligger på mitt golv och blänker.

Femton böcker som förändrat mitt liv

Jessica på bokhora ställde frågan om vilka böcker som förändrat ens liv. Och jag är inte sen att hänga på.

Rules: Don’t take too long to think about it. Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.

1. ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg
2. ”Ett år av magiskt tänkande” av Joan Didion
3. ”Godnatt mister Tom” av Michelle Magorian
4. ”De dömdas ö” av Stig Dagerman
5. ”Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist
6. ”Under tiden” av Göran Tunström
7. ”Berättelser som inte får vidröras” av Malin Backström
8. ”Århundradets kärlekshistoria” av Märta Tikkanen
9. ”Venusdeltat” av Anaïs Nin
10. ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” av Ann Heberlein
11. ”Det blåser på månen” av Eric Linklater
12. ”Fyr” av Magnus Dahlström
13. ”Dödssjukdomen” av Marguerite Duras
14. ”Allra käraste syster” av Astrid Lindgren
15. En bok som jag för mitt liv inte har lyckats spåra. Handlar om en 7-8 årig flicka som brevväxlar med en gammal dam. På grund av ett misstag i den gamla damens annons så tror flickan att damen är en flicka i hennes egen ålder. Läste den sönder och samman när jag var liten.