Kvinnan i mitt liv

Har tillbringat den arla morgonstunden på bolagsstämma.
Ordföranden är Marie Curman. Allt jag kan säga är; jisses vilken kvinnan.
När jag är i hennes ålder så vill jag också se ut så där; stilig, sofistikerad och snygg som bara den.
Till det tillkommer en utstrålning av enorm intelligens, världsvanhet, vältalighet utan dess like.
Jag är helt tagen.

Doctor’s order

”Ta din medicin, två drinkar och sen pratar du med honom.”

Adrenalin kicks

Det är något märkligt på gång med mig just nu. Jag har en sån märklig lust att göra, för mig, våghalsiga grejer.
Jag tror, tänker mig, att i sommar är sommaren när jag ska prova massa nya, knäppa grejer.
Någon sa att jag söker spänning. Själv tror jag mer att jag på grund av all träning har kickat i gång andrenalinet och det måste få utlopp. Ja, det kanske egentligen är samma sak.

Överst på listan står att cykla ut för Gesundaberget. Vet inte för mitt liv hur jag ska våga, men iaf, drömmen finns där. Det kanske är det tuffaste jag kan komma på.
Nästa på listan är skridskor, eller ännu hellre, långfärdsskridskor. Inser att det är lite fel säsong, men till vintern kanske. Har inte åkt skridskor sen jag var 10 och då var jag riktigt kass på det.
Det mest troliga att genomföra i nuläget är väl skateboard. Det skulle vara så roligt. Kanske hellre longboard än göra massa trick.
Nu tror jag kanske inte att mina läsare i första hand är skateboardåkare, men finns det någon där ute som vill lära mig åka skateboard; hör av er.

Igår kväll var en fin kväll. God mat, gudomligt vin, uttömmande och klargörande samtal, omplåstring av trasiga fötter. Dessutom inköp av fina sommarklänningen.

Främlingen, del 2

Har nu satt tänderna i Främlingen.
Förläggaren var och lämnade den i tisdags och sedan dess har jag lite för många gånger stannat till vid Ks skrivbord och fingrat på honom. Så till slut sa K ”Du får låna den över helgen, men den måste tillbaka till måndag.”
Ja… omslaget, formatet, känslan av den är ju helt briljant.
Har läst första kapitlet och kan konstatera att känslan i den, gentemot första översättningen, är stämningsfullare, modernare.
Det ska väl medges att jag inte har 100% koll på hur den såg ut. Men känslan jag får är sådan.
Jag tror Jan Stolpe har gjort ett gediget arbete. Men jag kanske å andra sidan, just i det här fallet, inte är den mest kritiska läsaren. Frälst på förhand.

Krig mot bokhyllor

Igår var det ledigt. Det är det inte idag. Men å andra sidan är det så lungt så jag tror att resten av världen är ledig. Åtminstone är det nedsläckt i stora huset och ingen som hör av sig här.

Igår vaknade jag relativt tidigt och tänkte att innan frukost så ska jag få ordning i mina nybetsade bokhyllor.
Det var en mycket dålig idé. Mycket dålig.
Note to self; sortera inte böcker före frukost.

Mina bokhyllor har inga gavlar, vilket gör att är inte kantboken tillräckligt hög så rasar alltihop ut. Detta gäller även om jag ställer små böcker längre in för att fylla på. Vilket skapade ett mindre världskrig hemma hos mig. Böcker föll som bomber och jag surade och hotade med att kasta ut dom allihop.
Vilket jag ju självklart inte gjorde.
På måndag, när lönen kommer så är det jag som går och köper fler bokstöd. Det är ett som är säkert.
Jag tycker dom här författarsiluetterna är väldigt snygga, men det är inte en enda av dem jag vill ha. Tänk om Stig Dagerman fanns. Då skulle jag införskaffa. Genast.

Enligt ett rätt fånigt, men oemotståndligt, quiz på Facebook vet jag nu att om jag var en roman så skulle jag vara  Kurt Vonneguts Slakthus 5. Ja. Som om det dåliga lässamvetet inte är tillräckligt stort som det är. Detta är en av dessa moderna klassiker som jag ännu inte har tagit mig till. Jaja. Nu måste det väl helt enkelt göras.

Annars tillbringade jag större delan av gårdagen tillsammans med Sorgesång. Det finns mycket i den jag tycker om. Det finns mycket i den jag tycker mycket om. Vissa frågetecken.
I övrigt vill jag fortfarande veta om Siri Hustvedt har epilepsi.

Siri och jag

Igår kväll gick K och jag på smått darriga, av olika anledningar iofs, till Kulturhuset för att lyssna på Siri Hustvedt.
Först köade vi en bra stund utanför Pocketshop tillsammans med en mängd pirriga tjejer i vår ålder. Jag lämnade fram mitt ytter ovanliga exemplar av Lily Dahls förtrollning. Varpå följande samtal utspelade sig.

Siri: Hi!
Jag: Hi!
Siri: What’s your name?
Jag stavar mig igenom mitt namn C-A-R-I-N
Siri: I-N. Hm, that’s an unusual name.
Jag: Yes.

Sen tackar jag och går. Så om ni inte visste det så är Carin ett ovanligt namn.

Kvällen i övrigt. Ja.. vad säger man. Siri var karismatisk, intelligent, välartikulerad. Men förtjänade hon inte en bättre samtalspartner? Någon som inte bara ställde frågor utan även samtalade. Vi är lite oense om samtalspartnern var starstruck eller helt enkelt inte påläst. Svårt.
Jessica Björkäng har lagt upp ett fantastiskt vackert foto på kvällens stjärna på bokhora.se. Kolla in det här http://www.bokhora.se/blog/bokaktuellt/forfattare/2009/05/idolfoto-siri-hustvedt/

Är det förresten någon som vet om Siri Hustvedt har epilepsi? Jag fick det intrycket men är inte säker.

Annars var den mest fantastiska nyheten att Jeanette Winterson kommer till Internationella Författarscenen i höst. Herregud! Jag kommer stå med min boktrave på darrande ben ( för författarens skull och ingen annan) och bokstavera mitt namn. Garanterat.

När jag kom hem så lagade E mat åt mig och tog hand om min rädda lilla person. Vi skrattade om hur mycket en bok med små citat om mod kan vara applicerbara på denna lilla person.

Tonight Tonight Tonight

Ikväll. Ikväll. Ja, ikväll så är det en högtidernas högtid på Kulturhuset. Då kommer jag och många med mig samlas för att lyssna på Siri Hustvedt.
Ja, jag vet inte. Men den författaren kan jag bara inte komma ifrån. Jag köpte Lily Dahls förtrollning på en bokrea i slutet av 90-talet. Mest för att jag gillade omslaget. Och föll pladask för den twinpeakskastämningen, de udda och rätt besynnerliga karaktärerna.
När vi för något år sedan hade den på min bokklubb som var det få, nästan ingen, som höll med mig om dess storhet och det verkar nästan vara den allmänna åsikten.
Vad jag älskade har jag rätt svårt att prata om. Det är en så instiktiv och nästan privat läsning. En smekning längst med huden som man vill behålla för sig själv.
Däremot har jag lätt för att prata om hennes man, som jag  är tämligen trött på. Hur han alltid återkommer till den där kvinnan vars namn på ett eller annat sätt konnoterar på Siri som gång på gång återkommer och ställer allt till rätt, får jaget att komma på fötter igen. Det tråkar ut mig bortom det möjliga.

Just nu läser jag Sorgesång som K hade extremt svårt för att lämna ifrån sig.

Regn, regn slår emot fönstret

Helgen som gick kunde mycket väl ha passerat i ett töcken av betsångor, Eldkvarns I skydd av mörkret och Nick och Norahs oändliga låtlista, men jag tog mig ut. Mycket tack vare J som igår skulle till Plantagen och ville ha sällskap.
Så vi tog en somrig promenad i Bergianska trädgården; tittade in i näckroshuset. Som ju var helt fantastiskt. I vanlig ordning så hade jag inte med mig kameran när jag så självklart skulle haft det. Så det blev mobilen istället.
Därefter en mysig fika i sommarsolen.
Sen köpte J växter till sin balkong. Och jag, som inte skulle köpa något, eftersom mitt bankkonto knotar betänkligt, kom därifrån med två växter som jag innan igår inte ens visste att de fanns; en ökenros, typ den på bilden nedan, fast mörkare med svarta kanter som klarar extremt solljus och en bambu någonting som var för snygg för att lämna kvar i affären.
J har en farlig förmåga att få mig att spendera pengar jag inte har…

Nick och Norahs oändliga låtlista  var sjukt charmig. Jag säger som K; hade jag varit tonåring så hade jag älskat livet ur den. Nu skrattade jag mest när de själva referar till Mitt så kallade liv. Det gick ju inte att bortse från den kopplingen.

Främlingen

I juni kommer det en nyöversättning av Albert Camus Främlingen. Översatt av Jan Stolpe.
Enligt första hands info från  förläggaren så är denna översättning mer trogen originalet än vad den tidigare var. Vilket låter underbart.
Min nyfikenhet börjar övergå i någonslags kli i fingrarna. Kan knappt bärga mig. Vill läsa redan nu.

Jag är i skydd av mörkret

Har en liten mysig Eldkvarnrevival just nu.
Jag tror att mitt hjärta är i behov av en trygg och manlig stämma, som Pluras. Någon som talar om brustna hjärtan och allt det sargade.  Utan att vara patetisk. Eller så är han alldeles outhärdligt patetisk, men fixar det ändå.
Så är det just nu.

Läsningen just nu består av Nick & Norahs oändliga låtlista och tänker väldigt mycket på Mitt så kallade liv. Som nog alltid kommer sticka ut som en av de bästa tv-serier som gjorts. Up there med de tio första avsnitten av Twin Peaks. Kan Jordan Catalano har varit något annat en världens snyggaste kille? Inte nu, men då. nu mer är min stil myyycket mer raffinerad… hrmmm….
Boken är hursom rätt små mysig, jag är inte övertygad än.