Small boxes, big boxes, boxes everywhere.

Idag kommer höstens andra box.
Den stora boxen.
Boxarnas box.
The box that rules all other boxes.
Kentboxen är på ingång.

PO Tidholm borde ta sig en funderare på vad han håller på med. Visst, han må ha rätt i ett och annat han säger, men den där överlägsna attityden borde någon verkligen ta och tvätta bort från honom.

There’s only one me in the Galaxy

Jah. Så var man då vuxen och har ett fast jobb.
Undrens tid är tydligen inte förbi.

Champagne all around.

Love and hate in the world of books

Läser Sista boken om Finistère och kan inte låta bli att undra om det bara jag som inte orkar med den där kvinnan och hennes eviga martyrskap. I tunnelbanevagnen till och från jobbet vill jag nästan resa mig upp och skrika ”Men stanna för sjutton kvar om det är så bra!”
Gör det. Gör det då. Jag bryr mig inte. Eller ruttna bort i din fuktskadade lägenhet i Nantes.
Det här är outhärdligt.
Att hon dessutom skriver om Thomas Bernhard och jämför sig själv med honom gör mig nästan sur.

En bok som däremot inte är det minsta tjatig är mitt kvällslektyr, som är för bra för att slita på på dagtid, Ingela Lindes bok om Bloomsburygruppen med det snudd på geniala namnet Leka med modernism.
Den är ett rent under av kärlek till de begåvade, underbara, knasiga och knepiga och galna människorna som utgjorde Bloomsbury.
Jag vet det inte än, eftersom jag inte tjuvkikat i förväg. Men jag förväntar mig att min älskling Duncan Grant kommer att få ett alldeles eget kapitel.
Det ska jag verkligen gotta mig i.

En era går i graven

Efter moget övervägande har jag beslutat att lägga ner kritikskrivandet i Kulturen. Trist, men när böckerna hotar att spränga en ut ur sin lägenhet får man göra något radikalt. När man har så stor agenda att dygnets timmar inte räcker till även utan dem så är det dags att ta tjuren vid hornen.

Så i den närmaste framtidenkommer mitt recensionsskrivande endast att äga rum här.

Finns gud?

Fick frågan den något förvånande frågan på jobbet idag:
-Är du kentfanatiker?!

Mitt svar blev det något töntiga men sanningsenliga:
-Skojar du?! There’s only one god och hans namn är JB.

Ja, fånigt, men ärligare än så kan jag inte bli.

En ambassad som saknar sitt land

Även när han inte skriver det själv så säger han det precis som det är….

I ditt bröst
Finns en kuslig maskin
Den har en röst
och slukar dyrbar bensin
Den producerar hopp
och kastrerar drömmar ibland
När den säger stopp
så känner du just ingenting

Vi som krossas
krossar och går på

Små späda barn
med hjärtan som elefanter

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

Mitt hjärtas röst
Kan nog vara ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land

Men för blommor hjärtan ängar makalösa stränder
För ensamrätten rätt i Christer Sjögrens händer

Vi som krossas
krossar och går på

Små späda barn
med hjärtan som elefanter

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta mer

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta mer
Nåt för dom som vänta

Disturbia

Mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer.

Calamity Jane

If you mess with my mother, you mess with me.
Och med tanke på alla blåmärken E har på sina armar efter all vår boxningsträning så ska man nog pssssssa sig noga.

Så var det dags i år igen.

Imorgon smäller det.
Imorgon är dagarnas dag.
Imorgon klockan 13 kliver Horace ut genom dörren och offentliggör årets Nobelpristagare. Den enda Nobelpristagaren som verkligen räknas för oss littokiga.

I år säger jag bara Jeanette Winterson.
Lyckan vore fulländad.

Imorgon kommer SvD till jobbet vid 13-tiden och ska fota vår reaktion. Blir det ovannämnda så kommer ni få se mig dansa längst fram eller skratta så jag gråter, men ja, två brittiska kvinnliga prosaister på raken låter väl extremt otroligt.
Blir det nästan vem som helst annars så kommer jag antagligen stå längst bak, längst ut och sura.

Bubblare; Joyce Carol Oates, Mircea Cărtărescu, Tomas Tranströmer, Margaret Atwood.

Men det blir väl en manlig, prosaist från USA eller Israel.