Brist på ”kroppen”

Dagar av avslut, avsked, avbön, anställningsintervju. Jag är något comatosed.

I tisdags hade Biskops-Arnö Anonymous sitt sista officiella möte. Vi satt bland fåtöljer, underbara lampor, Emmakoppar, Kokakannor, förgyllda ankfötter och rosa hyllningar till Hjalmar Branting och pratade om det stora i skrivandet, det lilla i skrivaren och det vackra i att vara. Om drömmar och fasor. Allt ackompanjerat av en klassbebis som efter en termin nu sakta men säkert har börjat tröttna på litteratur. Can’t blaim him.

Uppläsning på Copacabana. Nervigt. Men roligt. Det kändes avslappnat. Den högt ärade barkfisken sa fina saker. Om Per Hagman i kontext till mina texter. It made me the happiest.
StefanF sa att vi har mycket att prata om på fredagens handledning.
Av nio (9) läsare var jag, enligt envisa rykten, den enda som inte hade med ordet ”kroppen” i mina texter. Vet faktiskt inte om det har någon betydelse. En iakttagelse. Ungefär som häromårets ”fågelskelett”.

Sen var det då slutfest. Festligt och sorgligt. Som det ska vara. T valde rätt ord när han på kortet till StefanL skrev ”Man kommer minnas oss i framtiden”. Love. Love. Love.