Island in the sun

Att komma hem ska inte vara en schlager.
Att komma hem ska vara en gospel med hundratals speedade och glada gospelchoirers som rockar huset rejält.
Igår återvände jag till den där ön i solen som jag för knappt två år sen lämnade med en önskan om att aldrig återvända.
Att återvända kan ibland fylla en med ett slags lugn. Det sortens ihopplåstring av sår som kan vara nödvändig.
Dagar av sår i både själ och hjärta fick till slut ge vika efter att häftigt ha bandagerats de senaste dagarna. Och som det under stundom även har pillats på skorpan rejält. Att vältra sig i sin egen sorrow är ibland alldeles underbart. Och för jävla hemskt. Jag är inte självömkande. Jag är inte. Jag är inte. Nej. Nej. Nej.