Världen enligt Audrey Fenn

I en väldigt avlägsen tid. Ett avlägset liv. Inte så länge sen, men andra människor sedan stod yours truely framför en spegel på en toalett på en bar och sjöng med i Pinks get the party started. Med en drink i ena hand och par för stora solglasögon på näsan. I’m coming out so you better get the party started. Dansade. En kanske något viktig detalj i historien är att på golvet, med huvudet över toastolen låg E och mådde mycket, mycket illa.
Idag lyssnar jag på Shirley Bassey när hon sjunger låten i fråga och fokuserar mer på I’ve got lots of style, check my gold diamond rings. Och både tror och hoppas att jag är mer Dame Bassey än Pink.

Idag hade någon strött rosenblad på min väg. Jag promenerar i ett hav av rosenblad. Det är jag och den där affischen till den där hiskeliga filmatiseringen av Parfymen. Eller, ja, filmen har jag inte ens brytt mig om att sen. Boken var hiskelig nog. Hur eller hur så är flickans långa röda hår omgärdat av rosenblad. Tusentals. Hon och jag. Hon med sitt röda fantastiska hår. Jag med mitt nyklippta som jag ännu inte vet vad jag tycker om.

Frisören sa: ”Den är arty, precis som din stil.”
Jag log ansträngt. Tänkte att jag såg ut som en Gudrun Sjödén tant som försöker vara lite beyond crazy. Eller som massmördaren i “No country for old men”. Polkahår gone wild.
Kanske. Har som sagt var inte bestämt mig.  Än.

En omröstning vore kanske på sin plats.
Ladies and gentlemen, plocka fram era mentrometerknappar och rösta nu.