Döden är en bar jag aldrig tänker återvända till.

Jag är turist i dina armar
Säger jag. Lägger handen på din kind.
Lite för hårt.

Den där hösten.
Den här vintern.
Det här regnet säger mer om oss än om årstiderna.
Vintern är som en härlig, ung människa. Han ylar.
Du ylar.

Jag är turist i din famn.
Nu är det bestämt.

Turism, en slags bar i Las Palmas, med ett
recyclat paraply till varje drink. Här kan jag
tänka mig att stanna. Att vara. I slagskuggan
av  urvattnade Piña Coladas.

”Jag minns ingenting. Bara bilder.”
Hur gärna jag än inte vill förtvivlas jag
över hur radikal min brist på Wallander
kan vara.

Du är omeletten. Jag är populärkulturen.
Upproret tillhör någon annan.
Vi vill bara fly.

Jag vill ha snygga kläder, vara på
universitetet och ge lösenordet till snygga
killar.