Döden är en bar jag aldrig tänker återvända till.

Jag är turist i dina armar
Säger jag. Lägger handen på din kind.
Lite för hårt.

Den där hösten.
Den här vintern.
Det här regnet säger mer om oss än om årstiderna.
Vintern är som en härlig, ung människa. Han ylar.
Du ylar.

Jag är turist i din famn.
Nu är det bestämt.

Turism, en slags bar i Las Palmas, med ett
recyclat paraply till varje drink. Här kan jag
tänka mig att stanna. Att vara. I slagskuggan
av  urvattnade Piña Coladas.

”Jag minns ingenting. Bara bilder.”
Hur gärna jag än inte vill förtvivlas jag
över hur radikal min brist på Wallander
kan vara.

Du är omeletten. Jag är populärkulturen.
Upproret tillhör någon annan.
Vi vill bara fly.

Jag vill ha snygga kläder, vara på
universitetet och ge lösenordet till snygga
killar.

Then every head turned with eyes that dreamed of being the one

När helvetet fryser till is kan man ge sig fan på att det sitter ett litet helgon med glorian på sned och skrattar sig själv fördärvad.
Wouldn’t surprice me at all. I’ve seen stranger things happen. Up close and personal.

Jag har ingen större lust att stöta mig med gud och alla människor.

Det sägs att den som lever med svärdet dör med svärdet. Jag kan bara konstatera att jag är trött på att leva med svärdet och jag har verkligen ingen lust att dö med svärdet. Därför lägger jag ner mitt svärd nu och låter någon annan ta vid. Någon som har större lust att dö för småsaker.

Köpte stans fulaste vinterskor häromdagen för mina fötter är alldeles frusna och det är bättre att vara varm om fötterna än snygg om fötterna. iaf när man håller på att förfrysa.
Tyckte att jag var för ordentligt, så jag köpte ett par skor till. Som verkligen inte är menade för det här vädret.

Fick det gigantiska härliga budskapet att jag i slutet av månaden för dubbla löner. Aaaaah. Välförtjänt.