Gränser. Längtan.

Bildbevis och textutdrag från måndagens uppläsning på Copacabana kommer här:

Du höll upp en bild av Artemis. Fnissande sa du att hon var jag. Jag var kyskhetens gudinna. Hon som ständigt jagade. Då himlade jag med ögonen. sa att du var Apollon. Brodern som ständigt fanns där. Den sansade sidekicken. Han som gjorde människan lite mer levande.

Tillsammans stormade vi både himmel och jord. Det fanns inget sansat över oss. Det fanns inget vi inte försökte. De okrossbara fönstren var krossbara. Rinaldos hund var ingen vakthund. Inga lås kunde stänga oss ut. Inga stängsel var för höga.

Vi var en kraft som ingen rådde på.
Vi var myten om oss själva. Vi var ensammast i världen.

©Erik.

I väntan på att miraklets ögonblick ska sjunka in…

 

 

…läser jag DN och skrattar mig hes.
Om T.S. Eliot hade fått bestämma hade Det öde landet hetat He do the police in different voices.Tänk er att Joakim i Min värld istället skulle sjunga ”Han gör polisen med olika röster och det stora havet”.

Vi var myten om oss själva.

Ikväll ska lilla jag, nejnejnej, BÄSTA JAG, stå på Copacabanas scen (nåja, golv) och läsa texter. Med egenhändigt inbjudna gäster. Yepp.
Efter att ha gnagt med mig själv om vad som ska läsas bestämde jag mig för att släppa min comfort zone och istället läsa det kommande. En samling koleriska texter, en kolerisk historia som i uppläsningstextmassan har fått en början och ett slut. Gud förbarma åskådarna.

Skivaren la av i går. Ny bläckpatronen funkar inte, trots storslagna insatser av Erik. Paniken satt i halsgropen.
Idag gick jag in på fiket vid ICA och undrade om jag kunde skriva ut där. ”Ja, om du vet hur man gör.”

Nu ska jag få ett och två nervösa sammanbrott innan det är dags.

Vision of love

Om jag var rik hade den redan hängt i min hall. Och jag hade längtatlängtatlängtat till snö och kyla.
Ida Sjöstedt står bakom vinterns drömkappa.

Hatemail

Och folk undrar varför jag inte är feminist…

- – - – - – -

”Var håller kvinnorna hus? Varför försvarar de inte den Ulrika Schenström, statsministerns närmaste man, när drevet går mot henne (medan hennes manlige motsvarighet Anders Pihlblad) skonas, undrar XX i en artikel i tidningen Kulturen nr 38.
Jag vet inte om detta stämmer. Nog finns det de som tagit Ulrika Schenström i försvar. Ett hinder kan vara hennes partifärg, ett annat hinder kan vara att det finns något sorgligt i att kvinnor rumlar runt och super sig plakata på samma sätt som männen. Det är sorgligt redan när män är alkoholiserade och otillräkneliga. Det är ganska avskyvärt att de är slagskämpar och omåttliga horbockar. När sådana tendenser tagit överhanden i samhället bland de styrande männen har kvinnorna ofta varit räddningen. Om jämställdheten skall leda till att kvinnorna blir lika stora suputar, horbockar, våldsverkare och ja, kort sagt, svin, som männen ofta har varit, då är det nog ute med Sverige. Jag tycker i stället att jämställdheten skall innebära att männen blir mer lika kvinnor (åtminstone som de var). Att de blir mer kärleksfulla,
innerliga, nyktra, kloka och omdömesgilla.”

Candy girl

Idag gav badvakten mig choklad.
Igår sa integritetsbibliotekarien att jag är ”saltet i organisationen”.
Förra veckan fick jag veta att jag är ”den häftiga  tjejen”.

Audrey Fenn är mighty popular.

Får bara hoppas att det håller i sig till imorgon och träff med handledaren. 3 texter inlämnade. 3 annorlunda texter.  3 texter som ska starta upp diktsamlingen. Jippie kajej.

Nyhetens behag

Vissa dagar är tidningen full av nyheter…

Någon som liknade dig

Du var mitt tappraste försök.
Under högarna av papper, ord, verklighet vilar sanningen.

Stunder av tystnad och verkningar. Vi brukade lyssna på regnet och önska oss repressalier.
Ligga på golvet i hörnet av biblioteket. Omringade av böcker. Inneslutna i böcker.

Vägrade erkänna att våra namn inte fanns i några historieböcker.
Inte ens bibeln kom ihåg våra namn.

Columbus var väl mitt namn

”Vet du, det enda sättet att överleva är att bete sig som om det här är en storstad.”

Jag tog en klunk, funderade på om du skämtade med mig. Vaddå storstad?! Det här är en skitig liten håla. Det här är ingenting, på väg att bli ännu mindre. Men det kommer aldrig bli minst, för det skulle ju innebära att den var bäst på nåt och så var det ju inte.

”Från och med nu är det här helvetes hålet Stockholm eller London eller New York. Ja. New York Jag är så jävla trött på att dom tycker jag är konstig, så då kan jag lika gärna vara så jävla konstig som jag vill.”
”Hur då? Hur ska du få det här att vara New York?”

Tänkte du spray paint every corner med din egen tag? Skulle du stå med gitarren på gågatan och sjunga om the city av cities? Kasta flaskor på kommunhuset och skrika att du hatade den här hålan?
Allt det där gjorde du ju redan.

”Jag vet inte… jag tänkte mer att om jag kände att det här var New York så skulle vara det.”
”Du har ju aldrig varit i New York.”
”Nej, men jag har väl sett tillräckligt för att veta hur det är.”
”TV är ju inte på riktigt.”
”Men Paul Auster är. Och John Ashbery. The room I entered was a dream of this room. Det här är drömmen om staden. Den största av städer.”

Var är kvinnorna?

Grattis alla ni manliga makthierarkier.
Ni kan i dessa dagar fira er största triumf på bra länge.

Det verkar som om ni har legat lågt ett tag nu. Det har inte varit speciellt mycket prat om er och inga utspel har gjorts vare sig av er eller på er bekostnad.
Men som vi alla vet; krafter som er sover aldrig.
Ni bidar bara er tid.

Skalpen får väl sägas vara av yppersta kvalitet.
Av mäktigaste sort.
Ulrika Schenström, statsminister Reinfeldts närmaste person föll tungt när hon väl föll.
Det politiska Sveriges kanske klipskaste hjärna kommer för alltid att bli ihågkommen som en fullbult som kanske inte sover med fienden, men i alla fall kramas offentligt med den.

Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över hela affären. Skratta för att det är så absurt. Gråta för att det är så sorgligt. Jag antar att det mest av allt lutar mot att jag är förbannad.

För det finns väl knappast någon som tror att Jimmy Wixtröm bara råkade gå förbi Judit & Bertil?
Det finns väl ärligt talat ingen som tror att det här inte var en välstrukturerad plan för att:
1. Göra sig av med en kraftkvinna.
2. Ytterligare smutskasta den borgerliga regeringen.

Personligen tror jag inte att det var en tillfällighet att rubrikerna i tidningen från början svartmålade den manliga deltagaren, för att sen, med en vidunderlig snabbhet vända strålkastarljuset mot Ulrika Schenström.
Att det döljer sig en plan där bakom framgår med önskvärd tydlighet när man läser presshanteringen av fallet. Ulrika Schenström får utstå spott och spe för sitt utseende. Notan på 945 kronor resulterade i att hon var klart full, men hur mycket av de 945 kronorna som Anders Pihlblad drack för förtäljer inte historien. Inte heller hur full han var.
På grund av att hon är kvinna är hon självklart som en mamma till Reinfeldt. Det var väl knappast någon som sa att Lars Danielsson var som en pappa till Göran Persson?

Vi det här laget borde det väl stå klart för var och en att det enda sedan alliansens seger i valet 2006 har pågått en hetsjakt på dem utan dess like. Speciellt på de kvinnliga anhängarna. Huvuden har rullat på löpande band och det lär knappast ta slut nu.
Sen kan man argumentera och diskutera till döddagar om hur klokt det var av henne att överhuvudtaget befinna sig där hon var och man kan älta både hennes och Reinfeldt agerande i kölvattnet av händelsen.
Men det finns jämförelser att göra. När Erik Fichtelius ständigt befann sig i Göran Perssons skugga och mer än en gång lät sig dineras av HSB ledde det 2003 till att Fichtelius fick lämna Aktuellt och 2006 till att han lämnade 24. Men HSB satt stadigt i sin stol.
Vilket så vitt jag ser det leder till två slutsatser:

Ulrika Schenström är kvinna i en manlig sfär, en skarp hjärna som är ett självklart hot mot män i maktkarusellen. Och som borgerlig statsminister får du tydligen inte ens försvara din närmaste medarbetare.
Ska man tolka kvinnors reaktion på det inträffade så skulle jag säga att Ulrika Schenström är ett hot även mot en hel del kvinnor.
Hur ska man annars förklara alla kvinnogruppers och feministiska debattörers tystnad?
Varför är ni så tysta när drevet går efter starka kvinnor?
Alla ni som framhärdar att de manliga makthierarkierna finns och verkar, varför håller ni käften när ni får bevis presenterade för er?
För det måste väl ändå betecknas som märkligt att när det blåser orkanvindar kring en kvinna så kommer det inga feministtrupper till hennes försvar.
Som kvinna, ickefeminist och motståndare till alla hierarkier som finns så känns det väldigt, väldigt ensamt här på barrikaden.