I may think of you now and then

Jag ska inte såra dig med dikter.

Jag sluter mina ögon när jag tänker på dig.
Jag ska inte göra dikt av min väg bort.

Med träd och grenar men utan dikter.
Med dikter ska inga sanningar yppas.

Jag ska inte såra dig med dikter.

(I samspel med Sophia de Mello Breyner Andresen)

Vi är Änglarna allihopa

Idag heter alla Glenn i Gbg.
Jag säger det med stolthet: Alla heter Glenn i Gbg.

Att se Rehn och Mild framkallar nästan en liten tår i ögonvrån. Dessa goa gamla gubbar.

Love is in the air

It has to be love.
It juste has to be.

Twist in my sobriety

Det här är antagligen det roligaste jag har läst i år.

Högvatten

Det finns dagar då man på något sätt måste göra upp med allt och alla.
Jag kan citera det citat jag alltid citerar:
Jag lämnar dig här nu.
Jag låter dig gå.

Eller jag kan på något sätt visa att jag har utvecklats och säga:
Och jag drog med dig i mitt fall
och sen gled jag bara undan
så förlåt, förlåt för allt
för min förbannade kluvna tunga

Fast tvärtom. På nåt sätt. Som ingen riktigt kan förstå. Som ingen riktigt kan förklara. Jag går vidare i livet. Det är hög tid nu.

Beröring långt ifrån

Okej, efter dagar av angst är det dags för lite self promotion. I Vertigos senaste nyhetsbrev kan man läsa ”Och den som fortfarande är kritisk mot vår utgåva av Deborah Curtis bok om Joy Division och Ian Curtis kanske kan få sig en tankeställare av dessa anmälningar:” Följd av en länk till bland annat min hyllningsskrift till boken i fråga.

Våga vara rädd

Du frågar mig vad kärlek är.
Men jag vet inget om det där.
Bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå.

Ja… så lyckades dom igen. Jag kan kalla mig ensamseglare, men så länge kent finns har jag sällskap på den stora oceanen.

If the world wants to fight I’ve already folded.

Det är en strange, strange värld. Den dag jag förstår vad som händer kommer vara en bra dag. En mycket bra dag. En mycket annorlunda dag.

Det roligaste med denna dag var att jag stötte ihop med J. Det var inte igår. Var det kanske fyra år sedan sist? Kanske, kanske.

Men Kimpa regerar så fort han får chansen. Det är glädjande att se.

Damen på allas läppar.

Doris Lessing. Doris Lessing.
Glädjen är spontan.
Egentligen betyder hon inget speciellt för mig. Det jag har läst tycker jag är bra, men det kvalar inte in på några favoritlistor. Är inte ens i närheten.
Däremot kvinnan Doris Lessing. God damn it, vilken krutkärring. Jag har ju redan tidigare skrivit om hur jag vill vara som gammal. Nu har jag fått ytterligare en idealbild. En totalt bergfast kvinnan som inte låter sig rubbas av att få nobelpriset. Imponerad in absurdum.

Dagen N som i Nobelpris.

Det är tydligen en hel vecka av nobelpristillkännagivande som pågår. Men personligen bryr jag mig väldigt lite om kemi, fysik och ekonomi. Inte fred heller. Om jag ska vara helt ärlig.
Det finns bara ett nobelpris och det är litteraturpriset.

För några veckor sedan fick jag frågan från Kulturen vilka jag trodde på. Jag gjorde en blandlista, med både älsklingar och troliga vinnare: Joyce Carol Oates, Amos Oz, Joan Didion, Don DeLillo och Jeanette Winterson.
Idag säger jag: Favoriten above Jeanette Winterson. Om hon vinner blir det champagne. Det kan ni hoppa upp och sätta er på.
Andra favvosar Ian McEwan, Joan Didion, Joyce Carol Oates, Gitte Sereny, Inger Christensen och den alltid lika önskade Tranströmer.
Nu känns det som om jag täckt in alla. Alla. Förhoppningsvis även vinnaren.